God morgon!
Har ni sett den där korta filmen på hunden som ska smaka på surströmming och spyr?
Stackarn visste vad som skulle komma. Riktigt så illa var det inte för mig. Jag tycker att lukten är värre än smaken. Jag åt två, nu vet jag inte vad det kallas för men, två sådana som syns på bilden nedanför. Det var kokt potatis, lök, tomater, gräddfil och surströmming. Och för er som är vana surströmmingsätare så ska jag tala om att jag åt filéer. Jag vet, det är inte riktigt samma sak, men give me a brake, jag försöker åtminstone.
Det här för riktigta Norrlännnngar, inte än för mig.
När vi kom hem så tog jag fram symaskinen och sydde upp några byxor som jag ska tänkte ta på mg när jag ska ut och vandra till Björkliden på tisdag. Jag började även sy på ett fodral till Leos GPS, jag har ingen mall så jag syr på och hoppas på det bästa med. Sista sömmen jag gjorde igår på den blev helt fel, så nu ska jag börja dagen med att göra om och göra rätt. Och sen ska jag ägna mig åt en av mina favoritsysselsättningar, stryka kläder. Det är så rofullt och avslappnande att känna ångan stiga upp och se hur det blir slätt och fint. Härligt.
Dagens mannakorn
"Herren är min kraft och mitt värn, han blev min räddning." Ps 118:14
Under det året som jag har levt har Gud varit mitt värn. Jag har många gånger hamnat i situationer där det kunde ha gått riktigt illa för mig. Som den gången när jag var 16 år och en kompis tog med mig till en lägenhet. Det fanns ingen el, utan de som fanns där hade tänt ljus, massor av ljus. Det luktade surt och instängt och människorna satt på madrasser på golvet. De rökte på. Min kompis satte sig i en ring och fick något att röka, något som var mycket starkare än cigaretter. Jag satte mig bredvid henne och när det blev min tur att röka så gick jag. Det var något som fick mig att gå därifrån.
Eller som den gången när jag var runt 10 år och några av mina vänner skulle till en affär och de sa till mig att nu ska vi stjäla godis. Jag var rädd men jag ville att de skulle tycka om mig så jag följde med in i affären. Jag tog en chipspåse och lade den i min jacka. Kompisarna gick ut och jag ställde mig i kön, betalade chipspåsen, la den in min jacka igen och sprang ut, och så sprang vi bort från affären. De trodde att jag hade stulit påsen och jag berättade aldrig att jag hade köpt den.
Eller den gången då jag körde bil och skulle köra om en annan bil och precis när jag hade lagt mig i vänster fil kom en älg farande från skogen, rakt ut på körbanan. Jag bromsade, älgen studsade vidare till andra sidan och vi kunde köra vidare. Det var inte långt ifrån att jag hade kört på älgen i en rasande fart.
Många gånger i livet hade det kunnat gå på ett annat sätt än det har gjort, och jag är övertygad om att Gud är mitt värn. När jag utsätter mig för fara eller situationer som inte är bra för mig, så har jag ett skydd. Om jag är öppen i sinnet och lyssnar på Gud, mina medmänniskor och på mig själv så kan jag känna mig trygg i vissheten om att Gud är min kraft och Gud är mitt värn.
Allt gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar