Avfärd och hantera läget

God morgon!

Ny dag nya möjligheter. Det kanske inte var så bra idé att åka kl 5 på morgonen när man inte har sovit mer än 4 -5 timmar. Igår vaknade jag 4 åkte hemifrån vid 5 var i Luleå 7 och på jobbet 7.30. Jobbade till 16.30 och sen var jag mer död än levande. Jag måste fundera på hur jag ska göra för att det ska bli så bra som möjligt det här med att veckopendla.

Jag tycker att det är en sån härlig bild av en som njuter av livet

Det känns jobbigt att lämna mina killar i Ullberg men när jag väl sitter i bilen på väg så går det bra och jag trivs väldigt bra på jobbet. Nu börjar jag få en bild på församlingarna som har tagit emot flyktingar. Vilket jobb de har gjort, helt otroligt vad männsikor ställer upp när det verkligen gäller. Visst har det varit motstånd i vissa byar mot att de har öppnats asylboende men i de flesta fall så har människor, som inte vetat vad kyrkan gör, blivit imponerade av personalen i kyrkan av deras engagemang och kompetens. Ofta har kyrkan varit den som varit samordnare för olika frivillig organisationer runt om i byarna. En del har aktivt gått med i kyrkan efter den stora flyktingströmmen i höstas, en del har gått ur kyrkan, ofta med argumentet att de inte förstår hur kyrkan kan stödja muslimer. Alla har vi rätt till vår egen åsikt.

Dagens mannakorn

"Kasta din börda på Herren, han skall sörja för dig. Aldrig låter han den rättfärdige svikta" Ps 55:23

Jag och några vänner talade om det är viktigt att ha vänner. En person sa att det är riktigt viktig att ha vänner att tala med när det krisar. Och som vi vet så gör det ju det i livet, krisar alltså. Livet kommer med sina stötar och vi känner oss svikna, förrådda, ledsna, sorgsna. Kanske är det så att vissa av oss då behöver personer runt omkring sig för att få tala ut om det som händer. Men jag tror inte att alla behöver det. Vi är alla olika och vi behöver olika saker för att må bra i livet. Ibland mår vi dåligt och känner att vi inte har kontroll över det som händer, och när människan inte har kontroll och försåelse för det som händer då tror jag att livet blir mycket svårare.

För mig har det alltid varit så att när livet känns svår så kryper jag in i mig själv, jag gör något som distraherar mina tankar, så att jag får lugnt och ro. En helg för 11 år sedan var riktigt jobbig. Jag hade fått reda på att en god vän hade dött i en motorcykel olycka i Thailand och han skulle begravas denna fredag. Jag åkte dit med min familj och var på begravningen, som var en av det värsta jag varit på. Den speglade inte alls min vän, utan var så konstlad. Men det kan jag berätta om en annan gång. Vi åkte i alla fall därifrån och på vägen hem till min syster fick vi ett telefonsamtal från min mor. Min styvfar var på väg till Uppsala för operation, han hade fått en stor hjärnblödning på eftermiddagen och pendlade mellan liv och död. Min syster, bror och jag åkte och mötte min mor i Uppsala och stannade där hela natten. Efter operationen var min styvfar nedsövd så vi åkte hem i ovisshet om han skulle överleva. Jag skjutsade min mor hem och stannade hos henne hela lördagen. På lördagens eftermiddag fick jag ett samtal från ett demensboende där min söta, fina farmor fanns. De sa att hon skulle nog dö under kvällen så om jag ville kunde jag komma och sitta hos henne under hennes sista tid på jorden. Min farmor dog sent den eftermiddagen, min bror och jag var där hos henne. Det var riktigt jobbigt. Den helgen begravde jag en vän, visste inte om min styvfar skulle överleva och såg min underbara farmor dö. På måndagen hade jag tenta på högskolan. Jag kan ju bara säga att det var en jobbig helg.

Efter tentan låg jag i fyra dagar och läste. Ni som har läst serien av Jean M Aule, Grottbjörnens folk och de böckerna vet hur tjocka de är. Det tog mig fyra dagar att läsa igenom de böckerna. Jag läste och jag bad, jag läste och jag bad till Herren.

Min styvfar lever idag och jag klarade av tentan. Vi har alla olika sätt att klara av våra kriser och för några av oss är det att kasta sin börda på Herren. Jag får mer styrka av att vända mig till Gud än att i krisen tala med människor. Visst har jag talat om denna helg med mina vänner men inte i hettan. Så jag tänkter att vi får inte tränga oss på när människor befinner oss i kris. vi kan visa att vi finns, inte ta avstånd, finnas nära men inte tränga oss på förrän den människan kommer till oss. Vi är alla olika o låt oss vara det.

allt gott