Nya sammanhang

God morgon!

Från lugnet till stadspulsen, nu är jag i Luleå. Jag hade det riktigt svårt att åka ifrån min man och hunden. Det var mycket svårare än jag trodde att det skulle bli. Jag vet inte hur det är med er men jag får ibland en klump i magen, och det hade jag igår. Det var länge sen jag hade den känslan och jag funderar på varför jag känner mig så här.

Jag har verkligen sett fram emot att komma till Luleå,  börja ett nytt jobb, träffa nya människor. Jag har det bästa av två världar. Jag har lugnet och stillheten i Ullbergs och jag har rytmen och pulsen i Luleå. Det här livet passar mig just nu helt ypperligt.

Mitt rum i Luleå är riktigt bra. Mitt inne i stan och det finns allt jag behöver. Men det kändes lite olustigt att komma in i lägenheten då inte min rumskompis K. är hemma, hon har semester och kommer hem i nästa vecka. Men jag tror att vi kommer att komma bra överens, hon hade bikarbonat, såpa och ättika som städmedel, precis som jag.

Dagens mannakorn

Idag har jag inte något mannakorn. Jag glömde den hemma i Ullbergs, så idag får ni ta del av min favoritpsaltarpsalm.

"Han skall befalla sina änglar att skydda dig var du än går. De bär dig på sina händer, så att du inte stöter foten mot någon sten." Ps 91:11-12

Innan jag flyttade fick jag  en present av en underbar kvinna. Det fanns mycket omsorg i paketet. Hon hade gjort en lista på vad hon trodde jag skulle behöva när jag väl komm upp till Norrland. Tändstickor (för det finns ju ingen el) filt, fönsterskrapa till bilen ( det är ju så kallt ) många olika ljus, musfällor, ja, ni förstår det fanns allt möjligt. Men så fanns det ett litet paket med ett smycke, ett änglasmycke. Den är riktigt vacker och tanken bakom smycket är så fint. Det är som en liten bjällra så när man rör den så låter det vacker och den ska kalla på skyddsängeln.

Nu tror jag inte att jag behöver någon bjällra för att vara skyddad och trygg men det är en vacker tanke och det är en tröstande tanke. Men här i Luleå känner jag mig ganska liten och ensam.

Den här versen i Bibeln är så enkel och så trygga. Gud ser till att jag inte en stöter min fot mot någon sten. Det är så trivialt och så vardagligt och Gud bryr sig. Gud bryr sig om de vardagliga. Jag och min man har talat ganska mycket om det är. Både jag och min man vill ha en bekväm vardag. Vi vill kunna äta gott, sova gott, ha bra kläder så vi inte fryser om vintern, bra skor ja, ni förstår. Vi vill inte spara och gneta till en thailandssemester och sen leva snålt resten av året. Vi har absolut inget emot att resa, det är bara det att vardagen är viktigare för både mig och min man.

Så nu när jag är här i lägenheten i Luleå och ska snart börja mitt nya jobb så tänkte jag på denna vers, Gud låter mig inte stöta foten mot någon sten och jag är inte ensam.

Allt gott