Skor och minnestenar

God morgon!


Jag är ute på jakt efter skor så jag och min K. var i väg igår till XXL och tittade på skor.
Skor som jag kan ha på mig nu när jag ska iväg på älgjakt med byalaget och som jag kan ha på mig när jag är ute och vandrar i Västerbottenfjällen eller går upp på Järpkullen eller det mest troliga är att jag har på mg dessa skor när jag går runt byn med Leo.

Dessa skor funderar jag på, 100% vattentäta

Men det fanns inte min storlek, så de bidde inga skor igår. Det är dyrt med bra skor men som min goa mamma alltid säger så ska en fattig människa inte snåla med skor eller säng. Hon menar att har man bra skor och bra säng så blir man inte sjuk och dålig, vilket kostar pengar.

På onsdag kommer min yngsta dotter med flyg till Luleå. Jag är så glad för det, det ska bli härligt att få umgås och få ta hand om och skämma bort henne i några dagar.

Dagens mannakorn

"Och Samuel lät resa en sten mellan Mispa och Shen och kallade den Even Haeser. Han sade "Ända hit hjälpte oss Herren" 1 Sam 7:12

Jag googlar lite och för att se vad Even Haeser betyder. På wikipedia hittar jag Ebeneser eller Even Haeser. Hebreiskan Eben ha-Ezer betyder ungefär hjälpsten, minnesmärke över vad Gud har gjort.

Jag tror att vi människor behöver hjälpstenar. Jag fick en bild skickad till mig här om dagen. Min dotter K. hade varit vid min farmors och farfars grav. 

En minnessten över mina släktingar. Farfar kommer jag inte så mycket ihåg av, men farmor var min bästis i många år. Hon tog hand om oss barn när mamma jobbade och även när jag blev äldre var jag väldigt mycket hos farmor. En härlig gumma på 150 cm lång. Jag saknar henne.

Hjälpstenar att få gå till och få minnas det som varit. Jag har varit på några olika koncentrationsläger, och där finns det minnesstenar över alla som offrades. På något sätt så blir det lite mer verkligt när vi får stå framför en hjälpsten och minnas historien som det som varit.

När jag tittar tillbaka på mitt liv så tänker jag nog som Samuel, Att Gud har hjälp mig ändå hit, där jag befinner mig idag. Utan Guds hjälp så hade jag inte legat i sängen i Luleå och skrivit blogg. Gud har visat mig vägen och jag har varit villig (med lite motstånd) att vandra den.

Allt gott