torsdag 11 augusti 2016

Stol och väntan


God morgon!

Nu har jag varit och provat ut en kontorsstol till mig. En sådan som man kan ställa in på längden och på tvären, upp och ner och så fick jag välja färg själv, den kommer att bli roströd. Jag fegade ur lite, först tänkte jag ha en riktigt röd men det blir lite mildare med roströd. Nu får jag vänta i 4-5 veckor innan min fina stol dyker upp.

Min bror och hans vackra fru har dykt upp hemma i Ullbergs. Så nu fungerar bastun :) och jag hoppas verkligen att bastun är varm när jag kommer på fredag.

När jag kom till lägenheten igår blev jag riktigt glad. jag blev nämligen bjuden på middag av K.min rumskompis. Hon är vegetarian så det blev inget mört kött, men däremot blev det tofufyllda paprikor med ungsbakade grönsaker. Det var riktigt gott och till min förvåning så höll jag mig mätt hela kvällen. Kanske är det grönsakerna som är melodin.



Bilder från gårdagens promenad i ett grått Luleå

Dagens mannakorn

"Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig" 2 Pet 3:9

Ja, då får vi vänta på Herren. Om vi ska vänta in alla, alla. Då kan man ju kanske ställa sig fråga om han överhuvudtaget kommer att komma.tillbaka.

Jag läste en artikel igår där en präst skrev, att om hundra år kommer inte svenska kyrkan längre att finnas. I och för sig betyder ju inte det att det inte finns människor som inte tror på Gud. Ja, kanske är det så att vi inte längre behöver en organisation att gå till, men jag är övertygad om att även om hundra år har vi troende människor, även i vårt sekulariserad land.

En utopisk tanke är kanske att alla ska bli frälsta, men vad vet jag, mirakel har ju hänt och jag vet inget om morgondagen, utan lever här idag, och idag ska jag få lära mig allt om arkivirering. :)

Just nu håller jag på att bekanta mig med de församlingar som har ansökt om bidrag till asyl- och flykting arbete i församlingarna. Det är intressant att se hur fort det förändras i ett samhälle. Från att ha varit en sovande liten by till ett stort engagemang bland personal och frivilliga. En del byar riktigt lever upp. Vad händer när flyktingströmmen avtar? Migrationsverket beslutar att stänga boende i byarna?

Vi får snällt vänta på Herren och tills han kommer får vi leva ett så gott liv som bara vi kan och göra det bästa för vår medmänniska. Jag har ju så svårt med det här att det bara är de som är omvända som inte ska gå förlorade, kanske är det därför han väntar, för att han inte vill att någon skall bli kvarlämnad.

Allt gott

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar