Fika och mörker

God morgon!

Under de två veckor som jag har bott här i Luleå har jag haft parkeringsproblem. Jag har inte vetat var jag ska parkera bilen. Det finns en parkeringsplats på stiftet men det är inte så lyckat om jag ställer min bil där och ockuperar en plats en hel vecka, jag använder inte bilden på veckorna utan den står där snällt och väntar på mig tills det är dags att åka hemåt till Ullbergs. Under några dagar har jag fått låna en parkeringsplats av en granne i huset som är på semester, hon kom hem igår så jag var fick ta bort min bil. Ni vet, flytta på den hit och dit. Men igår kom min arbetsledare A och talade om att hennes man har två parkeringar i ett varmgarage och vet ni vem som fick hyra den andra? Japp, så nu är det fixat till nästa vecka och framöver. Det är så skönt när allt fixar sig.

Jag ville visa min tacksamhet för K, min rumskompis och våra grannar J. och E. så jag bjöd på kvällsfika igår. Även M. som jag fick låna parkeringsplatsen av kom. Vi satt i några timmar igår kväll och talade och skrattade och ja, bara hade det mysigt. Det var så trevligt, att sitta med tre helt främmande människor och känna gemenskap. J och E är medlemmar i EFS och M är pastor i Equmeniakyrkan. Tänk att man kan träffa människor som känns som man har känns dem länge. J. och E. ska flytta nu i september och starta en kristen kommunite. Härligt med människor som följer sina drömmar.

Dagens mannakorn

"Jesus svarade: Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går." Joh 12:13

Jag träffade en kollega igår, hon arbetar med samiska frågor på stiftet. Vi kom att tala om den förföljelse som de samiska folket har fått utstå från kyrkan och från staten. Det har nyligen kommit ut en bok om de kränkningar och oförätter som svenska kyrkan har gjort mot samerna. Jag skulle få låna den av henne men hon hade lånat ut den. Vid fikat kom hon med en annan bok om samerna "när jag var åtta år lämnade jag mitt hem och jag har ännu inte kommit tillbaka heter boken. Jag började läsa den och blev förfärad över ett folk som verkligen har vandrat i mörker. Jag kan bara inte först att det finns ett så stort förakt mot vårt urspurngsfolkt. Vad är det folk är rädda för? ett fredlig folk som lever av renskötsel och som vill leva i fred. Och kränkningarna mot samerna fortsätter än idag.

Jag fick höra en kommentar från en 25 åring att "de där lapparna" VA! Vadå det där lapparna? hur kan människor ha den åsikten, jag kan bara inte förstå det. På något sätt så förstår jag den främlingsfientlighet som finns mot de flyktingar som kom i en sådan störtvåg förra hösten. Jag accepterar den inte, men jag kan förstå att det blev kaos på många fronter. Men att det fortfarande finns en fientlighet gentemot samerna, jag får inte in det.  Att inte ge dem rätten till vatten och vidderna, de kan jag inte förstå. De har ju bott där i en evighet, de har skött sina renar och de har levt i fred. Snacka om ett folk som har gått i mörker. 1921 bildades  rasbiologiska institutet i Uppsala. En enig riksdag tog detta beslut att några människor är mindre värda och det kan bevisas genom mätningar på skallen. Samerna fick utstå otaliga kränkningar från denna institut och från Svenska kyrkan.

När jag tänker efter så är det inte samerna som vandrar i mörket, det är alla som kränker och gör orätt mot andra människor. Vem har sagt att det är den vita huden och de blå ögonen som är normen i världen? Någon vandrar i alla fall i djupaste mörker och inte är de samerna.

Allt gott

Allt gott