God morgon!


Det var riktigt trevligt att komma hem till Ullbergs igår. Min kära bror A. och hans fru S. är på besök. Maten var färdig och bastun redo att intas. Kan man ha det bättre!


Efter maten åkte min man, A och S iväg och fiskade. Det var en lyckad fisketur. S fick sin första gädda och så fick hon två till min bror A fick en abborre 812 gram, inte illa.

Ni ser, den får inte ens plats på fotot

Idag tänkte vi åka till Byske älven, fiska och äta lunch ute i Guds skapelse men det regnar, så vi får se om vi vill njuta av så mycket väder.

Så här sitter vi och myser nu och väntar på att de andra ska vakna

Dagens mannakorn

"Ge skall ni få. Ett gott mått packat, skakat och rågat skall ni få i er mantel. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er" Luk 6:38

ja, det finns väl inte så mycket att säga om denna vers, utom att det är sant. Det du ger får du tillbaka. Är du vänlig och snäll så kan du förvänta dig det tillbaka. Det stämmer ju inte alltid dock, när det gäller människor. En del människor har dåliga dagar och låter det gå ut över andra. Jag är ett bra exempel på det. Ibland säger jag saker rakt ut och tänker inte så mycket på hur det landar hos min medmänniska, men jag gör det inte med illvilja. Ibland vill jag bara vara i fred med mina tankar, leva i min lilla bubbla och om någon då försöker komma in i bubblan så kanske jag inte alltid reagerar så fint och snällt. Oftast är det väl mina nära och kära som ser denna sida hos mig. När jag är bland folk, (ja mina nära och kära är också folk) så behärskar jag mig och visar, oftast en glad och snäll Satu.

Det kanske är så att de som står oss närmast får ta de flesta smällarna, egentligen borde det kanske vara tvärtom, eller så borde det inte vara det. Som ni märker är jag lite kluven i denna fråga. O andra sidan är jag som tryggast med de som jag har nära mig, då duger jag som jag är, jag kan vara arg, ledsen, grinig och allt det där som jag inte visar utåt. O andra sidan så vill jag ju vara snäll och trevlig mot mina nära och kära så att de har de bra. Vad spelar det för roll om jag snäser av någon jag inte känner, jag kommer troligvis inte att träffa denna person ever again. Vad spelar det för roll då hur jag beter mig?

O andra sidan så vet jag inte vad den personen går igenom och bär med sig. Så om jag är snäll och ler mot någon helt okänd, eller hjälper till med barnvagnen in i bussen eller vad det skulle kunna vara för något så kanske jag har gjort någon glad. Jag vet ju själv känslan av att få ett leende eller ett vänligt ord av en helt random människa. Det känns gott det.

Ja, det kanske är så att vi får det vi ger oavsett hur vi själva blir bemötta, så tror jag att det är bättre att le mot både okända och kända så blir inte livet sämre i alla fall.

Allt gott