Ignorerad och stärkt

God morgon!

Hörde ni mig i radion igår? Ja, vad ska jag säga om det. Det blev som det blev och jag var riktigt nervös men det gav med sig till slut. Jag har svårt att berätta om något när jag inte vet något än. Jag har en aning om behoven och jag har hört lite här och där vad det skulle kunna vara, men om jag visste skulle jag ju inte behöva göra en behovsinventering. Men nu är det gjort och jag har gjort min debut i direktsändning.

Ingen, absolut ingen på jobbet sa något till mig om det, varken före eller efteråt. Det är lite lustigt det där vad det gör med mig. Här gjorde jag något, som var ganska stor för mig, och ingen på jobbet reagerade överhuvud taget. De kunde väl ha sagt något, eller? De kunde väl ha matat min egoboost lite granna åtmistone. Men nä, det gjorde de inte. Är det fel av mig att förvänta mig lite beröm? Jag tror att det är lite så att vi ibland när vi gör något som är stort för oss vill ha lite beröm, ha lite bekräftelse. Det var en konstig känsla att bli ignorerad. Det var bara bra, tro inget annat, jag tror verkligen att det var bra för mig att inte bli boostad. På något konstigt sätt så stärker det mitt självförtroende ännu mer. Jag har kvar mitt jobb, så jag gjorde nog inte bort mig totalt. :)

Luleå stifts kansli, här jobbar jag

Mitt arbete är självständig, det är ingen som kontrollerar vad jag gör eller hur jag gör det. Det jag vet är att till nästa sommar ska jag ha färdigt en rapport om behoven i församlingarna. Tills dess gör jag som jag vill. Att bli så litad på gör något med mig, det gör att min ansvarskänsla blir ännu starkare. Från att ha haft väldigt tydliga direktiv på mina andra anställningar måste jag nu själv lära mig att se vad som behövs för att göra ett bra jobb. Det blir ett spännande år och se hur jag klarar av det.
Jag ska iväg i några dagar på en kick-off med jobbet. Vi ska till Björkliden, Abisko och kommer hem sent på torsdag kväll. Vi har program hela dagarna och jag ska dela rum med en kvinna så mina rutiner blir rubbade, jag vet inte om jag kommer att kunna blogga, så nu vet ni det.

Dagens mannakorn

"Fruktan för människor blir en snara, men den som litar på Herren får skydd" Ord 29:25

Det här ordspråket passar mig riktigt bra idag. Om jag hela tiden förväntar mig att människorna ska ge mig mitt självförtroende eller min självkänsla så blir det som en snara. Jag blir beroende av de som finns runt omkring mig för att fungera, och det blir ju inte bra i längden. Självklart behöver jag människor i min närhet som är goda och fina och som vill mig väl, men det ska inte vara det som får min vardag att fungera. Visst blir jag glad när någon säger något fint till mig, smickrar mig, men det är från Gud som jag får kraften att klara mig.

Det här var en riktigt bra erfarenhet för mig, att bli ignorerad efter mitt radioprat. Att få känna att det som är viktigt för mig kanske inte är så viktigt för andra människor. Jag behöver inte gå omkring och förvänta mig smicker, jag är bra som jag är. Om någon okänd skulle säga något smickrande till mig är det fint, men ska inte vara nödvändigt för att jag ska känna mig värdefull. Jag är värdefull i alla fall. Det blir som en snara att förvänta sig det av människor, människor gör inte alltid som vi föräväntar oss och då blir vi ofta besvikna och lägger kanske vårt dåliga mående på andra runt om kring oss, istället för att sjävla ta ett ansvar över våra egna liv. Jag litar på att Gud ger mig skydd.

Jag blir glad när någon uppmärksammar mig, men jag vill inte bli beroende av det. Så smickra på jag är inte den som är den. :)


Allt gott