God morgon!

Första dagen på jobbet igår. Pust, vad trött jag blev. Somnade på soffan vid 8 tiden på kvällen. Men dagen var bra och jag kände mig riktigt välkommen och allt var på plats när jag kom till mitt kontor. Det flesta är fortfarande på semester men kommer under nästa vecka och veckan därefter. Det blir bra att kunna ta in några människor åt gången. Jag kommer ändå inte ihåg vad människorna heter.

I morse var jag ute och gick innan jag börjar jobba. Jag tänker att det är ett bra sätt att lära känna Luleå och att få lite motion. En glad överraskning på jobbet var att det fanns ett litet gym och en bastu. Så nu har jag snart inga ursäkter att inte börja träna.

Bild från gårdagens promenad

Det är skönt också att vara ensam i lägenheten, min rumskompis kommer nästa vecka och då hoppas jag att jag kan vara lite mer social. Men det är inte så dumt att vara i Luleå, klart jag saknar min man och djuren men de verkar klara sig bra. Det här med att veckopendla tar ett tag och vänja sig men det känns helt ok.

Dagens mannakorn

som sagt jag har inte med mig mina mannakorn till Luleå men jag hittade dagens bibelord på svenska kyrkans hemsida. så jag kör på den.

"Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Mot sådant vänder sig inte lagen." Gal 5;22

Om man fortsätter att läsa några verser till så står det att vi inte ska avundas varandra eller att vi inte ska utmana varandra. Det är svår som människa att vara allt detta hela tiden.

En period i mitt liv arbetade jag på akutpsyk mottagning. Jag arbetade som skötare, vilket då innebär att städa, diska, lägga om småsår, övervak och lite allt möjligt. En dag då jag kom till mitt arbete på eftermiddagen. upplevda jag att en del av personalen var upprörd. Jag funderade inte mer på det utan började att utföra mina uppgifter. Jag gick och bäddade och städade i rummen. När jag kom in i ett av rummen såg jag en patient sitta och titta ut genom fönstret. Jag sa vem jag var och gjorde det jag skulle. Patienten hade inte fått någon information ännu om avdelningen, då berättade jag det som patienten behövde veta, när det är  lunch och vart kan man ta kaffe och vart patienten kunde duscha. Ja, allmän information.

Efter att jag hade utfört mina uppgifter gick jag till personal rummet och tog mig en koppa kaffe. Där fick jag veta att patienten var dömd för pedofili och väntade på att bli förd till rättspsyk. Jag fick även veta att patienten hade kommit tidigt på morgonen men inte fått informationen eftersom den personalen inte kunde vara i närheten av patienten.

Vi kan inte se på människan vad hon eller han har varit med om, eller vad hon eller han har gjort. Att vara vänlig, god och ha självbehärskning är inte alltid så lätt när vi står öga mot öga med något avskyvärd. Människan kan vi inte döma men gärningen. Det är inte lätt att se skillnad på detta. Nu hade jag inte någon personlig kontakt med denna patient så jag kunde göra det jag skulle. Jag behandlade patienten på samma sätt som andra patienter. Men inners inne i mig var jag glad att patienten var på väg till rättspyk, inlåst och förhoppningsvis bortglömd för de avskyvärda som denne har gjort.

Allt gott