Gnäll och strömmande vatten

God morgon!

Nu börjar jag komma någon vart med mitt projekt på jobbet. Jag satt i några timmar på förmiddagen och talade med en kollega som är duktig på målbilder och lägga upp projektplan. Hon hjälpte mig att bena ut mål och delmål och problem och utmaningar och aktiviteter och allt sådant som är bra att ha i ryggmärgen för projektet. Efter det började jag ringa runt till församlingarna och har bokat in flera besök som jag ska iväg på under hösten. Det blir en spännande höst.

Jag ska även besöka några församlingar tillsammans med en kille som har gjort en film "Gränser". Han ska visa filmen och samtala med ideella, personal och församlingsbor om olika sätt att se på gränser. Filmen finns på Youtube, sök på Haparanda församling så hittar ni den. Sevärd film som sätter igång tankarna.

Jag hade riktigt ont i huvudet igår, ett tryck vid höger tinning som gjorde att högra ögat svullnade upp, började rinna och jag känner mig lite förkyld. Jag vill verkligen inte bli sjuk nu när min dotter kommer, jag ska ju ta hand om henne och skämma bort henne. Det känns lite bättre nu på morgonen men ögat känns svullet. Äsch, ibland gnäller jag bara för att få gnälla, och det kan vara skönt, så ta mig inte så allvarligt. :)



Dagens mannakorn

"Gråtande kommer de, men jag tröstar dem och leder dem. På en jämn väg där de inte snavar för jag dem till strömmande vatten. Ty jag är en fader för Israel. Efraim är min försfödde son." Jer 31:9

Strömmande vatten

Vilken tröstande tanke att Gud för oss till strömmande vatten och vi får gå på jämn mark för att komma dit. Jag kan inte ens föreställa mig den väg som många av våra medmänniskor har haft när de har vandrat från krig och elände och har tagit sig hit till oss. Och jag vet inte om Sverige är det strömmande vattnet som de har längtat till. Här faller det inte bomber men det kan inte vara lätt att lämna allt och fara till ett land långt norrut med ett annat språk och kultur.

I Finland har det gjorts forskning på att krigstrauman kan ärvas ner till tredje generationen. Så bara för att unga idag som föds i Svergie inte har minnen från krig, så kan de vara påverkade av det eftersom föräldrar och far- och morföräldrar har varit med om det. Det är något att tänka på när vi möter barn till flyktingar.

Allt gott

Skor och minnestenar

God morgon!


Jag är ute på jakt efter skor så jag och min K. var i väg igår till XXL och tittade på skor.
Skor som jag kan ha på mig nu när jag ska iväg på älgjakt med byalaget och som jag kan ha på mig när jag är ute och vandrar i Västerbottenfjällen eller går upp på Järpkullen eller det mest troliga är att jag har på mg dessa skor när jag går runt byn med Leo.

Dessa skor funderar jag på, 100% vattentäta

Men det fanns inte min storlek, så de bidde inga skor igår. Det är dyrt med bra skor men som min goa mamma alltid säger så ska en fattig människa inte snåla med skor eller säng. Hon menar att har man bra skor och bra säng så blir man inte sjuk och dålig, vilket kostar pengar.

På onsdag kommer min yngsta dotter med flyg till Luleå. Jag är så glad för det, det ska bli härligt att få umgås och få ta hand om och skämma bort henne i några dagar.

Dagens mannakorn

"Och Samuel lät resa en sten mellan Mispa och Shen och kallade den Even Haeser. Han sade "Ända hit hjälpte oss Herren" 1 Sam 7:12

Jag googlar lite och för att se vad Even Haeser betyder. På wikipedia hittar jag Ebeneser eller Even Haeser. Hebreiskan Eben ha-Ezer betyder ungefär hjälpsten, minnesmärke över vad Gud har gjort.

Jag tror att vi människor behöver hjälpstenar. Jag fick en bild skickad till mig här om dagen. Min dotter K. hade varit vid min farmors och farfars grav. 

En minnessten över mina släktingar. Farfar kommer jag inte så mycket ihåg av, men farmor var min bästis i många år. Hon tog hand om oss barn när mamma jobbade och även när jag blev äldre var jag väldigt mycket hos farmor. En härlig gumma på 150 cm lång. Jag saknar henne.

Hjälpstenar att få gå till och få minnas det som varit. Jag har varit på några olika koncentrationsläger, och där finns det minnesstenar över alla som offrades. På något sätt så blir det lite mer verkligt när vi får stå framför en hjälpsten och minnas historien som det som varit.

När jag tittar tillbaka på mitt liv så tänker jag nog som Samuel, Att Gud har hjälp mig ändå hit, där jag befinner mig idag. Utan Guds hjälp så hade jag inte legat i sängen i Luleå och skrivit blogg. Gud har visat mig vägen och jag har varit villig (med lite motstånd) att vandra den.

Allt gott

Storsand och Gud barn

God morgon!


Igår var en sådan där mysig dag. Vi åkte till Storsand (badplats här i Ullbers) och åt frukost, sedan blev det högmässa i Glommers varefter vi åkte till en kollega och drack kaffe och prata strunt i några timmar. Han och hans fru visade oss runt i Sandträsk. Vilka underbara små byar det finns runt om i Västerbotten.

frukost vid Storsand

Men så hann jag inte med det jag ville hemma. Det är väl så att gör man något så hinner man inte med något annat. Så nu ligger raggsockor, halsdukar, vantar och mössor i en stor hög på golvet i hobbyrummet. Kläderna har inte blivit strukna (strykta? strukta? välj själv vad som är riktig svenska :) ) och hyllan, som vi skulle flytta på, har inte blivit flyttad.  Jag får ta det nästa gång om jag inte gör något roligare.


Min dotter H. skickade en bild till mig igår som störde mig något otroligt. Hur kunde det bli så fel? undrar om det var någon som fick sparken.

fönstret har de fått rätt men inte dörren

Dagens mannakorn

"Vilken kärlek har inte Fadern skänkt oss när vi får heta Guds barn" 1 Joh 3:1

Jag tycker om tanken att vi alla är Guds barn, lika värdefulla var enda en av oss. Lika olika unika. Samtidigt som jag vill problematisera just ordet Guds barn.

När mina döttrar var små så uppfostrade jag dem utifrån de förutsättningar och kunskap som jag då hade. Ibland blev det bra, ibland blev det mindre bra. Jag hoppas att de inte har för många trauman bara. Men visst "straffade" jag dem, när de inte gjorde som jag sa. Till exempel när min äldsta dotter satt vid datorn hela tiden, hela, hela tiden och jag sa att nu får du lägga ner och hon sa "Jag ska bara" till slut blev jag trött på detta "Jag ska bara", gav henne 5 minuter och sedan drog jag ur sladdarna och datorn slocknade. Jag straffade henne. Visst uppfostrar vi våra barn med bestraffningarna, gör du inte som jag säger så blir det någon konsekvens av det.

Om Gud är vår Fader och vi får heta Guds barn då är det lätt att dra likheter mellan dessa tankar. När vi inte är "goda" så blir vi bestraffade. Som när en nära släktings barn dog och hon frågar sig "Varför?" och en kristen människa sa till henna att "han dog för dina synder skull". Vad ger inte det för trauman till mamman som just förlorat sitt barn. Den människan menade att Gud straffade mamman med att hennes son dog. Jag kan bara inte tro det, jag kan inte tro att Gud väljer ut och straffar människor på detta vis. Som en Fader eller som en Moder.

Eller när vi råkar ut för kriser och trauman att Gud har sänt dessa för att vi ska "härdas" och lära oss något. Jag kan inte tro att Gud är sådan. Om vi tänker sådana tankar om att vi är alla Guds barn, då ställer jag inte upp på det. Däremot ställer jag upp på bilden att vara Guds barn, alla människor lika värde, alla människor är välkomna till Gud, små som stora. Någonstans i evangelierna säger Jesus att vi ska ta emot Guds rike som ett barn och han (Jesus) säger också till lärjungarna att hindra inte barnen att komma till mig. Den bilden däremot tycker jag väldigt mycket om.

Vi ska inte hindra människor att komma till Gud och vi ska ta emot Gud som ett barn öppet och lite naivt. Den bilden av en kärleksfull Gud som tar emot mig och tröstar mig och tar mig i sin trygga famn, då är jag ett Guds barn.

Allt gott

Blomma och oordning

God morgon!


Idag tog vi oss en sovmorgon. Det är så rofyllt här i huset och i byn att man kan inte att INTE sova länge, ja, kanske inte den bästa grammatiken men ni förstår säkert vad jag menar.


Jag har kokat kaffe och min man har satt upp en blomma i en krok i taket i köket.

så blev det, vi tycker det är mysigt.

Vi är inte färdiga med allt som vi vill i huset. Det är lite hyllor som fattas så sakerna ligger i lådor. Idag ska jag leta efter lite material som jag har om idealitet. Det blir kanske en tur till sommarstugan och leta i lådorna som vi har där. Vi har fortfarande lådor och det är lite rörigt. Jag har inte hittat mina skålar, de är borta, eller jag det är inte borta de har bara inte kommit fram än.


Jag har en kollega R. som jobbar i Luleå men bor i Arvidsjaur. Han och hans fru har en sommarstuga i närheten av Glommers. De bjöd hem oss idag så vi ska träffas i gudstjänsten i Glommers och åka hem till dem efteråt. Det blir trevligt. R är duktig på många saker men växter är han en riktig hjälte på. Alla har vi våra gåvor.


dagens mannakorn


"Gud är inte oordningens Gud utan fridens." 1 Kor 14:33


När vi tittar på världen genom media och våra egna erfarenheter kan vi ibland kanske tänka att Gud trots allt är oordningens Gud. Det är katastrofer i Italien, din vän får cancer, ett litet barn blir påkörd och får men för resten av livet. Tusentals människor dör i koncentrationsläger och folkmordet i Rwanda får oss att ifrågasätta oss Guds ordning och att Gud är fridens Gud.


Det finns en man, en rabbi, som har skrivit en bok "När livet gör oss illa" Harold S. Kushner. Jag har haft den i bokhyllan i många, många år och läst igenom den några gånger. Boken är från 1986 så den är gammal men innehållet i boken är levande. Varje gång jag läser den blir jag påmind om människans frihet att välja mellan gott och ont.


Det är inte Guds bestraffning att människor drabbas av allt de "onda" utan det är en naturens handling. Och när människor gör varandra illa, är det för att vi människor har fått friheten att välja mellan gott och ont. Varför människor väljer det ena eller det andra, eller drabbas av personliga katastrofer, det kan vi inte veta.


Det finns en bön i boken som jag tycker är värd att tänka på


Vi kan inte bara be Dig, o Gud, att göra slut på krigen:
för vi vet att Du har skapat världen på ett sådant sätt att människan måste finna sin egen väg till friden inom sig själv och med sin nästa.


Vi kan inte bara be Dig, o Gud, att göra slut på svälten,
för Du har redan givit oss tillräckligt med livsmedel för att försörja en hel värld,
om vi bara kunde använda dem klokt.


Vi kan inte bara be Dig, o Gud, att utrota fördomar,
för Du har redan givit oss ögon med vilka vi kan se det goda hos alla människor,
om vi bara kunde använda dem rätt.


Vi kan inte bara Dig, o Gud, att göra slut på hopplösheten,
för Du har redan givit oss förmågan att sanera slumområden och inge hopp,
om vi bara kunde använda vår förmåga rättvist.


Vi kan inte bara be Dig, o Gud,  att utrota all sjukdom,
för Du har redan givit oss lysande intellekt, med vars hjälp vi kan lära oss hur sjukdom skall botas och lindras, om vi bara kunde använda dem konstruktivt.


Därför ber vi Dig i stället, o Gud, att Du måste ge oss den styrka, beslutsamhet och viljekraft som sätter oss i stånd att göra i stället för att bara be, att bli istället för att bara önska.


Jack Riemr, Likrat Shabbat


Allt gott

Shopping och troll

God morgon!


Det är skönt att vara hemma i Ullbers. Nu har vi tänt brasan i vardagsrummet, ljusen är tända och det har  regnat i natt. Nu ser det ut som solen börjar bryta fram ur molntäcket. Jag sitter här med en kopp kok kaffe med Leo vid min sida och njuter av livet.

Idag ska vi iväg och handla lite i Skellefteå. Det blir mat och så någon grej som jag ska ha till vattenslangen så jag kan tvätta bilen, toasits, bil, konsoller till  hyllan i köket. Det blir lite så att vi samlar på oss grejer som ska handlas så vi slipper åka var och varannan dag. Det är ca 8 mil till Staán och vi trivs hemma så, ja ni förstår.


Igår var jag iväg och träffade församlingsherden i Boliden-Jörn. Vi hade ett riktigt bra samtal om deras arbete kring de personer som söker asyl. Vi pratade om de utmaningar som finns i församlingen men också om glädjeämnen som kommer med dessa frågor.


Jag ser verkligen fram emot att besöka församlingarna som arbetar med dessa frågor i Luleå stift, intressanta frågor, aktuella frågor.


Dagens mannakorn


"Om vi bekänner våra synder är Gud trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet."  1 Joh 1:9


Jag tror på en förlåtande Gud. Jag tror att Jesus har dött för mina synder och att Gud ser på oss med kärleksfull blick. Att bekänna sina synder betyder för mig att jag får insikt om mina brister. Ja, även jag har brister :) Jag tror att det ibland är svårt att se sina brister, de mörka som vi alla bär inom oss. Vi har alla blivit brända och i och med det så blir vi även försiktiga. Vi bär på våra ryggsäckar och vi kan inte jämföra oss med varandra vi har bara oss själva att jämföra oss med.


Jag är övertygad om att Gud är trofast och rättfärdig även om jag inte bekänner mina synder. Gud sviker inte, det kan människor göra. Gud finns alltid vid vår sida, oavsett vi vill det eller inte. Gud är tålmodig med oss och väntar in oss.


Jag tror att det är bra att be och tala med Gud, men jag tror också att vi behöver människor som lyssnar på oss och som inte dömer oss när vi talar om våra brister, när vi känner att vi har svikit eller gjort någon illa.


Jag har gått i terapi, gått i bikt och haft självavårdare. Att få prata med någon om sig själv är för mig att få ljus på trollen, efter ett tag så försvinner det. Trollet eller bekymret, det som gnager mig, det försvinner. Jag glömmer inte men jag kan leva med det.


Vi behöver inte berätta allt för alla, men vi behöver få berätta något för någon.


Allt gott

Tabbekvot och bön

God morgon!

Nu är jag tillbaka i Luleå. Jag har haft några underbara dagar tillsammans med mina arbetskamrater. Vi var till Björkliden och Abisko och jag har blivit helt betagen av fjällen. Vi hade bra väder, soligt och helt vindstilla, god mat, bastu och riktig bra övningar i att komma närmare varandra som kollegor. Det har varit intressant och väldigt givande att komma närmare sina kollegor. Vi har talat om vikten av den goda följsamma vinden. Vad behöver vi som arbetslag för att vi ska känna oss sedda och nöjda på arbetsplatsen?

Dricker härligt, friskt fjällvatten

Lappljung

Vidder

Lapporten

Vandring med kollegor. Tystnad tillsammans är mäktigt

Och så har jag lärt mig ett nytt ord "Tabbekvoten". Tabbekvoten är den kvot vi har då vi misslyckas med något, eller när något inte blev så bra. Det är viktigt med kvoten, vi kan inte göra misslyckandet till en grej utan försöka vårt bästa och ha ansvar över vårt arbete, men när det inte blir så bra, så är det ok. Förstår ni?

Dagens mannakorn

"Sions folk, du som bor Jerusalem, gråt inte mer. Hans skall visa dig nåd när du roptar till honom, så snart han hör din bön skall han svara"

Gråt inte mer Gud svarar på din och min bön. Visst svarar Gud på våra böner, kanske inte som vi hade tänkt oss och kanske inte på en gång, men jag är övertygad om att Gud hör bön, speciellt om vi verkligen ber från hjärtat och menar det vi ber om.

När vi bestämde oss för att flytta till Ullbers (se, jag skrev rätt, inget g :) ) så började jag söka jobb i Västerbotten och Norrbotten. Jag ringde till stiftsdirekton i Luelå stift och frågade om hon visste hur det såg ut med diakontjänster i Luelå stift. Hon sa då att det skulle nog finnas jobb och det finns många äldre diakoner som snart går i pension. Jag tittade även på andra tjänster som arbetsförmedlingen har lagt ut på sin sida. Och jag bad att Gud skulle visa mig vägen.

På senhösten fick jag ett samtal får stiftsdirekton som sa att i början av året skulle stiftet söka två diakoner, en med inriktning mot asyl- och flyktingfrågor och en annan mot rekrytering och hon bad mig söka. Jag sökte arbetet som rekryterar för nya diakoner. Jag och 4 andra kom till intervju. När jag hade kommit hem från intervjun från Luleå så satt jag ute i trädgården och bad, jag bad till Gud att visa mig den väg som jag ska vandra, inte den väg jag vill vandra.

Självklart ville jag ha jobbet som rekryterare och jag kände en trygghet i att det kommer att ordna sig. Jag var spänd och lite orolig innan jag visste hur det hade gått med tjänsten. Men jag bad till Gud och nu låg det i andras händer, jag hade gjort det jag kunnat.

Så kom då samtalet om tjänsten, jag fick den inte. En våg av besvikelse sköljde inom mig, vad skulle jag nu göra? Jag lyssnade inte riktigt längre på vad stiftdirekton sa, men jag hörde något om ett projekt. Vad? Vad var det hon sa? Hon ville ha mig till ett projekt. Hon ville anställa mig på ett år.

Besvikelsen i mig kom av sig, jag hade fått ett annat erbjudande som visade sig vara bättre för mig än jag hade kunnat föreställa mig. De erbjöd mig en tjänst som inte fanns, ett som passade mig och vår situation bättre än rekryteringstjänsten.

Gud hade hört min bön, och Gud svarade, inte på det sättet som jag hade väntat mig, utan bättre. Nu hade jag möjlighet att skapa mina egna ramar och ha ett mer självständigt arbete. Jag kan utan att oroa mig känna mig för under ett år om livet i Norrland passar mig, passar oss.

Jag är övertygad om att när vi ber med hjärtat så hör Gud bön, kanske inte som vi vill eller när vi vill utan när tiden är inne o det blir bättre än vi någonsin har tänkt oss.

Allt gott

Ignorerad och stärkt

God morgon!

Hörde ni mig i radion igår? Ja, vad ska jag säga om det. Det blev som det blev och jag var riktigt nervös men det gav med sig till slut. Jag har svårt att berätta om något när jag inte vet något än. Jag har en aning om behoven och jag har hört lite här och där vad det skulle kunna vara, men om jag visste skulle jag ju inte behöva göra en behovsinventering. Men nu är det gjort och jag har gjort min debut i direktsändning.

Ingen, absolut ingen på jobbet sa något till mig om det, varken före eller efteråt. Det är lite lustigt det där vad det gör med mig. Här gjorde jag något, som var ganska stor för mig, och ingen på jobbet reagerade överhuvud taget. De kunde väl ha sagt något, eller? De kunde väl ha matat min egoboost lite granna åtmistone. Men nä, det gjorde de inte. Är det fel av mig att förvänta mig lite beröm? Jag tror att det är lite så att vi ibland när vi gör något som är stort för oss vill ha lite beröm, ha lite bekräftelse. Det var en konstig känsla att bli ignorerad. Det var bara bra, tro inget annat, jag tror verkligen att det var bra för mig att inte bli boostad. På något konstigt sätt så stärker det mitt självförtroende ännu mer. Jag har kvar mitt jobb, så jag gjorde nog inte bort mig totalt. :)

Luleå stifts kansli, här jobbar jag

Mitt arbete är självständig, det är ingen som kontrollerar vad jag gör eller hur jag gör det. Det jag vet är att till nästa sommar ska jag ha färdigt en rapport om behoven i församlingarna. Tills dess gör jag som jag vill. Att bli så litad på gör något med mig, det gör att min ansvarskänsla blir ännu starkare. Från att ha haft väldigt tydliga direktiv på mina andra anställningar måste jag nu själv lära mig att se vad som behövs för att göra ett bra jobb. Det blir ett spännande år och se hur jag klarar av det.
Jag ska iväg i några dagar på en kick-off med jobbet. Vi ska till Björkliden, Abisko och kommer hem sent på torsdag kväll. Vi har program hela dagarna och jag ska dela rum med en kvinna så mina rutiner blir rubbade, jag vet inte om jag kommer att kunna blogga, så nu vet ni det.

Dagens mannakorn

"Fruktan för människor blir en snara, men den som litar på Herren får skydd" Ord 29:25

Det här ordspråket passar mig riktigt bra idag. Om jag hela tiden förväntar mig att människorna ska ge mig mitt självförtroende eller min självkänsla så blir det som en snara. Jag blir beroende av de som finns runt omkring mig för att fungera, och det blir ju inte bra i längden. Självklart behöver jag människor i min närhet som är goda och fina och som vill mig väl, men det ska inte vara det som får min vardag att fungera. Visst blir jag glad när någon säger något fint till mig, smickrar mig, men det är från Gud som jag får kraften att klara mig.

Det här var en riktigt bra erfarenhet för mig, att bli ignorerad efter mitt radioprat. Att få känna att det som är viktigt för mig kanske inte är så viktigt för andra människor. Jag behöver inte gå omkring och förvänta mig smicker, jag är bra som jag är. Om någon okänd skulle säga något smickrande till mig är det fint, men ska inte vara nödvändigt för att jag ska känna mig värdefull. Jag är värdefull i alla fall. Det blir som en snara att förvänta sig det av människor, människor gör inte alltid som vi föräväntar oss och då blir vi ofta besvikna och lägger kanske vårt dåliga mående på andra runt om kring oss, istället för att sjävla ta ett ansvar över våra egna liv. Jag litar på att Gud ger mig skydd.

Jag blir glad när någon uppmärksammar mig, men jag vill inte bli beroende av det. Så smickra på jag är inte den som är den. :)


Allt gott

Torkade äpplen och goda krafter

God morgon!


Idag har jag lite bråttom. Jag är fortfarande i Ullbergs och ska vara på jobbet kl 8 och träffa vår pressekreterare. Hon ville följa med till radio, vilket jag är riktigt tacksam över. Jag tycker det är skönt att ha med sig lite stöd av någon som kan det här.


Ni vet den där känslan när man som liten skulle gå på toa och ville ha med sig sin bästa kompis, den känslan. :)


Jag har haft en skönt helg. Långa promenader, pyssla lite här hemma och fått umgås med fina grannar. Jag kan inte klaga.

Bild från gårdagens kvällsprommis med Leo

Jag hann även med att torka äppelskivor att ha med till vandringen på onsdag

Dagens mannakorn

"Låt inte synden bruka era lemmar som redskap för orättfärdigheten, utan låt Gud bruka er, ni som ju har återvänt till livet från döden; låt honom använda era lemmar som redskap för rättfärdigheten." Rom 6:13

Jag förundras över människan. Tänk att så mycket elända pågår just nu krig och bilbränder,  ja, ni vet säkert utan att jag behöver rabbla upp massor av elände. Det är inte på det jag just nu tänket på utan jag tänker på alla de goda krafter som finns. Läkare utan gränser, Clowner utan gränser alla fina frivilligorganisationer som finns överallt i världen. Människor engagerar sig i att hjälpa sin medmänniska.

Under hösten 2015, när Sverige och många andra länder hade möjligheten att ta emot människor som flydde krig och elände. Svenska kyrkans fick ta emot en stor mängd nya ideella som ville vara med och hjälpa till där det behövs. Volontärbyrån gör varje år en undersökning om frivillighet. 42% engagerade sig i integrationsarbetet som förra året var den populärasta ändamålet där människor ville göra en insats. Efter det kommer barn och unga och social utsatthet. Det är många unga som vill engagera sig och de vill engagera sig långsiktigt. De låter Gud bruka dem.

Jag tycker att det är härligt att se att det finns en sådan stor kraft av goda krafter i världen. Men det är ingen scoop för mediavärlden. Vi matas av att tro att världen ser hemsk ut, och på många håll gör den det, men det finns också människor som gör skillnad, som gör det goda och som låter sina lemmar vara redskap för rättfärdigheten. Vi får inte glömma det när vi ser bilbränder och läser om gäng som vill ta över.

Nu ska jag åka till Luleå

Allt gott

Surströmming och skydd

God morgon!


Har ni sett den där korta filmen på hunden som ska smaka på surströmming och spyr?
Stackarn visste vad som skulle komma. Riktigt så illa var det inte för mig. Jag tycker att lukten är värre än smaken. Jag åt två, nu vet jag inte vad det kallas för men, två sådana som syns på bilden nedanför. Det var kokt potatis, lök, tomater, gräddfil och surströmming. Och för er som är vana surströmmingsätare så ska jag tala om att jag åt filéer. Jag vet, det är inte riktigt samma sak, men give me a brake, jag försöker åtminstone.

Det här för riktigta Norrlännnngar, inte än för mig.

När vi kom hem så tog jag fram symaskinen och sydde upp några  byxor som jag ska tänkte ta på mg när jag ska ut och vandra till Björkliden på tisdag.  Jag började även sy på ett fodral till Leos GPS, jag har ingen mall så jag syr på och hoppas på det bästa med. Sista sömmen jag gjorde igår på den blev helt fel, så nu ska jag börja dagen med att göra om och göra rätt. Och sen ska jag ägna mig åt en av mina favoritsysselsättningar, stryka kläder. Det är så rofullt och avslappnande att känna ångan stiga upp och se hur det blir slätt och fint. Härligt.

Dagens mannakorn

"Herren är min kraft och mitt värn, han blev min räddning." Ps 118:14

Under det året som jag har levt har Gud varit mitt värn. Jag har många gånger hamnat i situationer där det kunde ha gått riktigt illa för mig. Som den gången när jag var 16 år och en kompis tog med mig till en lägenhet. Det fanns ingen el, utan de som fanns där hade tänt ljus, massor av ljus. Det luktade surt och instängt och människorna satt på madrasser på golvet. De rökte på. Min kompis satte sig i en ring och fick något att röka, något som var mycket starkare än cigaretter. Jag satte mig bredvid henne och när det blev min tur att röka så gick jag. Det var något som fick mig att gå därifrån.

Eller som den gången när jag var runt 10 år och några av mina vänner skulle till en affär och de sa till mig att nu ska vi stjäla godis. Jag var rädd men jag ville att de skulle tycka om mig så jag följde med in i affären. Jag tog en chipspåse och lade den i min jacka. Kompisarna gick ut och jag ställde mig i kön, betalade chipspåsen, la den in min jacka igen och sprang ut, och så sprang vi bort från affären. De trodde att jag hade stulit påsen och jag berättade aldrig att jag hade köpt den.

Eller den gången då jag körde bil och skulle köra om en annan bil och precis när jag hade lagt mig i vänster fil kom en älg farande från skogen, rakt ut på körbanan. Jag bromsade, älgen studsade vidare till andra sidan och vi kunde köra vidare. Det var inte långt ifrån att jag hade kört på älgen i en rasande fart.

Många gånger i livet hade det kunnat gå på ett annat sätt än det har gjort, och jag är övertygad om att Gud är mitt värn. När jag utsätter mig för fara eller situationer som inte är bra för mig, så har jag ett skydd. Om jag är öppen i sinnet och lyssnar på Gud, mina medmänniskor och på mig själv så kan jag känna mig trygg i vissheten om att Gud är min kraft och Gud är mitt värn.

Allt gott

Tidningsbud och sinnesro

God morgon!


Vilken härlig morgon, eller hur? Vi har varit tidningsutbud nu på morgonen. Det är flera i byn som får morgon tidningen Norran. På vardagarna kommer den tillsammans med posten vid ca 12 tiden men på lördagarna får vi hämta tidningarna från Stensträsk. Vi i byn som har Norran har delat upp lördagarna så vi turas om att hämta alla tidningar och så delar vi ut tidningen till de som ska ha. I dag var det våran tur att hämta tidningarna. Det är lite mysigt, att åka iväg på morgonen och se till att alla får sin tidning. Det som känns annorlunda här uppe i Norrland är att vi delar våran vardag med de i byn på ett annat sätt än i Örebro. Kanske för att det är en liten by, det är svårt att inte dela sin vardag eftersom vi är så få som bor i byn. Vi hjälps åt där det går att hjälpa varandra.

Ikväll är vi bjudna på surströmmingsskiva hos grannarna. Jag har ätit surströmming en gång tidigare och tyckte att det var helt ok, magen tyckte dock inte likadant. Men skam det som ger sig, påt igen bara.


På måndag ska jag bli intervjuad av Sveriges Radio Norrland. Om ni vill och har möjlighet att ratta in rätt frekvens på radion så sänds det live kl. 11.30-12.00. Jag ska tala om det projekt som jag precis har börjat arbeta på.


Det känns att det är (för?)höst i luften. Björkarna börjar att skifta färg och det är mer dimma på morgonen. Jag ser fram emot den färggranna hösten och den höga, klara luften.


Dagens mannakorn


"Nu har du hört allt, och detta är summan: frukta Gud och håll hans bud. Det gäller alla människor. Ja, för varje gärning skall gud kräva räkenskap, också för allt som är dolt, gott som ont."
Pred 12:13-14


Jag tror det är något som jag missar här. När jag tar mannakorn så tar jag bara på måfå. Jag får ofta det här med fruktan och allt Gud ser mig. Jag kan inte dölja mig för Gud. Men det vill jag ju inte heller. Jag försöker göra det som är gott och jag försöker hålla Guds bud men tydligen så är det något som jag missar här. Något som jag borde förstå bättre. Är det de att jag inte fruktar Gud, eller att jag borde göra något annorlunda?


Nåja, vad det än är så kommer det att komma till mig, när jag är mottaglig för det. Jag tror inte att vi kan tvinga oss själva till något som vi inte är. När tiden är inne så finns läraren där, eller nåt sånt ;)


Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.
Amen


Allt gott

Kokkaffe och ikoner

God morgon!


Jag åkte hem igår till Ullbergs. Som ni märker så förkortas ortnamnen här uppe i Norr. Missenträsk blir Missen, Glommersträsk blir Glommers och Ullbergsträsk blir Ullbergs. Jag försöker förstå norrländskan och jag har kommit på själva grejen, man tar bort bokstäver i ordet och vips så talar man norrländska. Till exempelen blö betyder blöda, int betyder inte, ja ni förstår grejen. Ta bara bort några bokstäver så talar man norrländska. Fungerar nog inte alltid men värt ett försök i alla fall.


Jag och min man går i biltankar. Vi har leasat en bil i tre år och nu är det dags att lämna tillbaka bilen. Men innan den lämnas borde vi köpa en ny, det blir svårt för mig annars att pendla till Luleå. Så idag ska vi iväg på biljakt.


På tal om Norrland så har vi börjat koka kaffe istället för att brygga. Vi är på god väg att anpassa oss till den norrländska kulturen. Jag köpte en kaffepanna på tradera och enligt mig så blir det en mycket bättre kaffe när jag kokar än när jag brygger.






Dagens mannakorn


"Se, jag kommer snart och har med mig lön att ge åt var och en efter hans gärningar." Upp 22:12


För ett tag sedan var jag i Stockholm och då köpte jag mig en nyckelring. Det är en liten platt metallisk sak som det står "Jesus is coming, look busy" Jag tyckte att den var lite roligt för den är mänsklig.


Jag tänker att vi människor är lite till mans sådär ögonbetjänare. När vi kör bil så kör vi gärna lite för fort men så fort vi ser en fartkamera eller en polis så bromsar vi gärna in lite. När chefen är på jobbet kanske vi jobbar lite extra och hänger inte ute på FB lika mycket som annars. Vi sitter hemma med chipspåsen och får vi besök så gömmer vi den, eller så är det bara jag som gör så.


Jag har en vän som blev irriterad på sina söner för de öppnade alltid den nyaste kaviartuben från kylen fast det fanns kvar i den gamla. Hon skrev en lapp där det stod "Gud ser dig" och lade in i kylen.


'För länge sedan var jag på en föreläsning om kristna ikoner, ni vet tavlor där människor har avbildat helgon, där mannen talade om att när han tittar på en ikon så upplevde han att helgonet tittar på honom, ser honom, och det gjorde att han tänkte efter både en och två gånger innan han gjorde något som kanske inte var bra för honom, som att äta den där chipspåsen, tänker jag.

bilden är hämtad från http://www.ikonostasion.com/6726.JPG

Jag har själv några enkla ikoner som jag har köpt. Inga dyrgrip utan sådana som man kan köpa lite varstans. En har jag köpt i en kyrka i Ryssland, en har jag köpt i en kristen bokaffär och en har jag målat själv. Jag har också en liten en som jag tar med mig när jag är ute och reser.


De är som en påminnelse för mig att jag är älskad och sedd av Gud. Att var i världen jag än befinner mig så blir jag påmind om detta. Gud ger mig styrka och Gud finns med mig. Jag behöver bli påmind om det för annars tar "världen" över. Vardagen sätter in sina klor och ibland glömmer jag bort det som är viktigt. Att ta hand om mina nära och kära och ta hand om mig själv. Att köra försiktig, att äta hälsosamt, att motionera (nåja, jag går i alla fall till jobbet ) och försöka stödja dem som behöver det. Att hålla fokus.


Allt gott

Sortering och mörker

God morgon !

Det är lite spännande det här med att flytta till en ny stad och börja ett nytt jobb. Jag har bott i Luleå nu i tre veckor och gått genom stan varje morgon och på lunchen går jag till lägenheten och äter och tillbaka till jobbet för att sedan på kvällen gå hem. Först i går såg jag att det fanns en Claes Olsson affär precis där jag går. Jag såg att huset framför mitt fönster är byggt av plåt, hela fasaden och allt. Det är byggt som ett skepp eller nåt sånt. Nu lägger jag märke till sådant som att det finns vackra gamla hus i centrala Luleå. Ganska intressant hur hjärnan sorterar bort det som inte är viktigt för överlevnad när vi får för mycket information.

Nu vet jag vad jag ska göra :) Jag ska göra en behovsinventering hos ideella och personal som arbetar med asyl- och flyktingfrågor i församlingsarna. Så nu ska jag börja åka runt i församlingarna och hälsa på i verksamheten och prata och fråga massor. Det blir så kul.

Dagens mannakorn

"Du låter min lampa lysa, Herren, min Gud, gör mitt mörker till ljus." Ps 18:29

Många av oss är rädda för mörkret. Som liten hade jag alltid lampan tänd i rummet eller så var inte dörren helt stängd så det kom in en strimma ljus genom den smala dörröppningen. Lite ljus i mörkret och jag blir tryggare.

Jag tror att vi alla har ett mörker inom oss. en del som vi kanske är lite rädda för och som vi inte vågar titta på. Ett mörker som skrämmer oss om vi tittar lite närmare på det så vet vi inte hur vi blir efter det. Ibland kan vi vara rädda för något, utan att ha en bra förklararing på varför vi är rädda för just det. Människan är komplex.

Jesus är världens ljus, han är den ljusa strimman som faller in i ett mörkt rum. Jesus är värmen och ljuset i mitt hjärta för att skingra mörkret i min själ. Han släcker inte lampan för mig utan han förvandlar mörker till ljus.

allt gott

Ägg och feminism

God morgon!

Nu börjar kalendern att fyllas. I slutet av september ska jag till Umeå på Ideelt forum och veckan innan dess ska jag till Stockholm på en utbildning. Jag har försökt att säga till mig själv att jag inte ska fylla min kalender till fullo hela tiden, utan att jag ska ha utrymmer för reflektion. Jag tror nämligen att jag gör ett bättre jobb om jag inte hela tiden är på väg någonstans utan stannar upp och fundera på vad det är jag håller på med.

Igår kväll skulle jag och rumskompisen K. åka iväg och handla och jag skulle ta bilen. När vi väl kom fram till garageplatse så hade jag gömt koden så bilen fick stå snällt och K. gick iväg och handlade på en liten ICA butik och jag gick hem och letade efter koden. Så går det när man gör sig till, helt onödig, att försöka ställa sig in, menar jag, inte onödigt att hjälpa, eller hur det nu är. Jag måste i alla fall köpa ägg idag. Vi var och köpte närodlade ägg från frigående hönor i Storträsk men de glömde jag hemma. Jag måste börja planera lite bättre.

Såhär köpet vi ägg från Storträsk.

 Lägger pengarna på bordet och tar våra ägg.

Dagens mannakorn

"Om ni säger Fader när ni åkallar honom som dömer var och en efter hans gärningar utan hänsyn till person, lev då i gudsfruktan under den tid ni vistas här." 1 Pet 1:17

Det finns mycket "Fader" och "fruktan"  i Bibeln, och som jag tidigare har skrivit, så har jag lite svårt för dessa ord. Det finns så många som verkligen är rädd för sin fader, så dessa ord kan bli svåra att smälta och ta till sig Guds budskap.

Kanske kan man tänka att Fadern inte dömer hennes gärningar. Säkert finns det folk som kan tänka sig att tolka detta så, men det gör inte jag. Hej vilt byter jag ord i Biblen. Han blir hon och Fader blir Moder.  Jag tänker att vi lever i en annan kontext idag än de som skrev Bibeln gjorde, och så är jag feminist. Jag tror på jämlikhet mellan könen. Lika lön för alla och båda könen behövs.

Det fina med denna vers är att Gud dömer oss lika, oavsett vem du är. Det är inte personen Gud dömer utan gärningarna. Det är det vi gör inte vilka vi är. Tänk om vi människor kunde göra likadant. Istället för att tänka, är du dum mot mig så är jag dum mot dig så kunde vi möta männsikor med, är du dum mot mig så handlar det inte om mig utan om dig och jag möter dig med kärlek. Lättare sagt än gjort, vill jag påstå, men vi kan väl försöka.

allt gott

Avfärd och hantera läget

God morgon!

Ny dag nya möjligheter. Det kanske inte var så bra idé att åka kl 5 på morgonen när man inte har sovit mer än 4 -5 timmar. Igår vaknade jag 4 åkte hemifrån vid 5 var i Luleå 7 och på jobbet 7.30. Jobbade till 16.30 och sen var jag mer död än levande. Jag måste fundera på hur jag ska göra för att det ska bli så bra som möjligt det här med att veckopendla.

Jag tycker att det är en sån härlig bild av en som njuter av livet

Det känns jobbigt att lämna mina killar i Ullberg men när jag väl sitter i bilen på väg så går det bra och jag trivs väldigt bra på jobbet. Nu börjar jag få en bild på församlingarna som har tagit emot flyktingar. Vilket jobb de har gjort, helt otroligt vad männsikor ställer upp när det verkligen gäller. Visst har det varit motstånd i vissa byar mot att de har öppnats asylboende men i de flesta fall så har människor, som inte vetat vad kyrkan gör, blivit imponerade av personalen i kyrkan av deras engagemang och kompetens. Ofta har kyrkan varit den som varit samordnare för olika frivillig organisationer runt om i byarna. En del har aktivt gått med i kyrkan efter den stora flyktingströmmen i höstas, en del har gått ur kyrkan, ofta med argumentet att de inte förstår hur kyrkan kan stödja muslimer. Alla har vi rätt till vår egen åsikt.

Dagens mannakorn

"Kasta din börda på Herren, han skall sörja för dig. Aldrig låter han den rättfärdige svikta" Ps 55:23

Jag och några vänner talade om det är viktigt att ha vänner. En person sa att det är riktigt viktig att ha vänner att tala med när det krisar. Och som vi vet så gör det ju det i livet, krisar alltså. Livet kommer med sina stötar och vi känner oss svikna, förrådda, ledsna, sorgsna. Kanske är det så att vissa av oss då behöver personer runt omkring sig för att få tala ut om det som händer. Men jag tror inte att alla behöver det. Vi är alla olika och vi behöver olika saker för att må bra i livet. Ibland mår vi dåligt och känner att vi inte har kontroll över det som händer, och när människan inte har kontroll och försåelse för det som händer då tror jag att livet blir mycket svårare.

För mig har det alltid varit så att när livet känns svår så kryper jag in i mig själv, jag gör något som distraherar mina tankar, så att jag får lugnt och ro. En helg för 11 år sedan var riktigt jobbig. Jag hade fått reda på att en god vän hade dött i en motorcykel olycka i Thailand och han skulle begravas denna fredag. Jag åkte dit med min familj och var på begravningen, som var en av det värsta jag varit på. Den speglade inte alls min vän, utan var så konstlad. Men det kan jag berätta om en annan gång. Vi åkte i alla fall därifrån och på vägen hem till min syster fick vi ett telefonsamtal från min mor. Min styvfar var på väg till Uppsala för operation, han hade fått en stor hjärnblödning på eftermiddagen och pendlade mellan liv och död. Min syster, bror och jag åkte och mötte min mor i Uppsala och stannade där hela natten. Efter operationen var min styvfar nedsövd så vi åkte hem i ovisshet om han skulle överleva. Jag skjutsade min mor hem och stannade hos henne hela lördagen. På lördagens eftermiddag fick jag ett samtal från ett demensboende där min söta, fina farmor fanns. De sa att hon skulle nog dö under kvällen så om jag ville kunde jag komma och sitta hos henne under hennes sista tid på jorden. Min farmor dog sent den eftermiddagen, min bror och jag var där hos henne. Det var riktigt jobbigt. Den helgen begravde jag en vän, visste inte om min styvfar skulle överleva och såg min underbara farmor dö. På måndagen hade jag tenta på högskolan. Jag kan ju bara säga att det var en jobbig helg.

Efter tentan låg jag i fyra dagar och läste. Ni som har läst serien av Jean M Aule, Grottbjörnens folk och de böckerna vet hur tjocka de är. Det tog mig fyra dagar att läsa igenom de böckerna. Jag läste och jag bad, jag läste och jag bad till Herren.

Min styvfar lever idag och jag klarade av tentan. Vi har alla olika sätt att klara av våra kriser och för några av oss är det att kasta sin börda på Herren. Jag får mer styrka av att vända mig till Gud än att i krisen tala med människor. Visst har jag talat om denna helg med mina vänner men inte i hettan. Så jag tänkter att vi får inte tränga oss på när människor befinner oss i kris. vi kan visa att vi finns, inte ta avstånd, finnas nära men inte tränga oss på förrän den människan kommer till oss. Vi är alla olika o låt oss vara det.

allt gott

Mat och helgon

God morgon!


Det regnar, det regnade igår och det regnar idag. Det är ganska mysigt tycker jag. O mörkt blir det om kvällarna. I byn har vi gatlyktor, visst är det fint. De tänds när det börjar skymma och släcks kl. 23.00. Så byn hjälper till att spara på miljön och Skellefteå kommun sparar några slantar på sin elräkning. Mig gör det inget, jag sitter ändå inne kl. 23, tänder ljus och kurar skymning, som man sa förr i tiden.


Igår tog vi en utflykt till Svansele Vildmarkscentret. Har ni inte besökt det så hoppas jag att ni i framtiden har möjlighet att göra det. Ett riktigt mysigt museum som visar uppstoppade djur från den svenska floran, och levande abborrar och gäddor. Underbar mat som steks över öppen eld. Renskav, älgskav, stekt forell, stekt potatis, stekt lök, lite grönsake. Tallriken är en takspånplatta (?) tror jag att det hette och givetvis kok kaffe. Riktigt gott.

Idag åker min bror och svägerska hem, men det kommer tillbaka om ca en månad och då har de med sig några vänner också. Det är trevligt med besök av trevligt folk.

I går skulle vi basta och jag, glad i hågen, slängde i ved för att få en riktigt fin och varm bastu. När min bror och svägerska skulle in i bastun kom det ut så mycket rök från bastun. Det visade sig att väggen bakom aggregatet hade tagit eld. Hade vi väntat i fem minuter till hade hela bastun brunnit ner. Jag blev lite skärrad och funderade på om de som bodde här innan någonsin har bastat. Jag förstår inte hur de kunde ta eld. Men vi lyckades i alla fall släcka branden och bastun står där och väntar på åtgärder nu.

Imorgon kommer jag inte all blogga. Jag ska nämligen åka hemifrån till Luleå redan kl. 5. Jag har ett möte inbokat kl. 8 så då vet ni det.

dagens mannakorn

"Lev ett alltigenom heligt liv, liksom han som har kallar er är helig" 1 Pet 1:25

För några månader sedan fick Sverige sin andra kanoniserade helgon. Den första är Heliga Birgitta och nu Elisabeth Hesselblad. Jag sitter och funderar på vad jag ska göra för att bli ett helgon. Ni får vänta ett tag så ska jag googla på det........*googlar*........

Det här hittade jag på katolskakyrkan.se

Först måste man avlida - det har jag inte gjort

Efter det ska det gå rykten om min helighet - mig veteligen har det inte hörts mycket om mina gärningar. Man ska ha levt ett oantastlig liv och undervisat en rättrogen lära - nja, det kan jag väl inte påstå att jag har gjort och till sist så krävs det ett att man har utfört en mirakel - nope, jag har ingen möjlighet att bli ett helgen. Men jag tycker att det är viktigt att vi har förebilder inom kristendomen. Jag blir inspirerad att leva ett bättre liv närmare Kristus. Men jag klarar inte alltid det, jag är för mycket människa, med allt vad det innebär.

Jag tror att vi, de allra flesta av oss, kan hela tiden sträva efter att bli mer lik Jesus. Vi kan läsa om hans liv och lyssna på hans ord och tänka på vad som är viktig här och nu.

Jag har inte gett upp

Allt gott

God morgon!


Det var riktigt trevligt att komma hem till Ullbergs igår. Min kära bror A. och hans fru S. är på besök. Maten var färdig och bastun redo att intas. Kan man ha det bättre!


Efter maten åkte min man, A och S iväg och fiskade. Det var en lyckad fisketur. S fick sin första gädda och så fick hon två till min bror A fick en abborre 812 gram, inte illa.

Ni ser, den får inte ens plats på fotot

Idag tänkte vi åka till Byske älven, fiska och äta lunch ute i Guds skapelse men det regnar, så vi får se om vi vill njuta av så mycket väder.

Så här sitter vi och myser nu och väntar på att de andra ska vakna

Dagens mannakorn

"Ge skall ni få. Ett gott mått packat, skakat och rågat skall ni få i er mantel. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er" Luk 6:38

ja, det finns väl inte så mycket att säga om denna vers, utom att det är sant. Det du ger får du tillbaka. Är du vänlig och snäll så kan du förvänta dig det tillbaka. Det stämmer ju inte alltid dock, när det gäller människor. En del människor har dåliga dagar och låter det gå ut över andra. Jag är ett bra exempel på det. Ibland säger jag saker rakt ut och tänker inte så mycket på hur det landar hos min medmänniska, men jag gör det inte med illvilja. Ibland vill jag bara vara i fred med mina tankar, leva i min lilla bubbla och om någon då försöker komma in i bubblan så kanske jag inte alltid reagerar så fint och snällt. Oftast är det väl mina nära och kära som ser denna sida hos mig. När jag är bland folk, (ja mina nära och kära är också folk) så behärskar jag mig och visar, oftast en glad och snäll Satu.

Det kanske är så att de som står oss närmast får ta de flesta smällarna, egentligen borde det kanske vara tvärtom, eller så borde det inte vara det. Som ni märker är jag lite kluven i denna fråga. O andra sidan är jag som tryggast med de som jag har nära mig, då duger jag som jag är, jag kan vara arg, ledsen, grinig och allt det där som jag inte visar utåt. O andra sidan så vill jag ju vara snäll och trevlig mot mina nära och kära så att de har de bra. Vad spelar det för roll om jag snäser av någon jag inte känner, jag kommer troligvis inte att träffa denna person ever again. Vad spelar det för roll då hur jag beter mig?

O andra sidan så vet jag inte vad den personen går igenom och bär med sig. Så om jag är snäll och ler mot någon helt okänd, eller hjälper till med barnvagnen in i bussen eller vad det skulle kunna vara för något så kanske jag har gjort någon glad. Jag vet ju själv känslan av att få ett leende eller ett vänligt ord av en helt random människa. Det känns gott det.

Ja, det kanske är så att vi får det vi ger oavsett hur vi själva blir bemötta, så tror jag att det är bättre att le mot både okända och kända så blir inte livet sämre i alla fall.

Allt gott

Fika och mörker

God morgon!

Under de två veckor som jag har bott här i Luleå har jag haft parkeringsproblem. Jag har inte vetat var jag ska parkera bilen. Det finns en parkeringsplats på stiftet men det är inte så lyckat om jag ställer min bil där och ockuperar en plats en hel vecka, jag använder inte bilden på veckorna utan den står där snällt och väntar på mig tills det är dags att åka hemåt till Ullbergs. Under några dagar har jag fått låna en parkeringsplats av en granne i huset som är på semester, hon kom hem igår så jag var fick ta bort min bil. Ni vet, flytta på den hit och dit. Men igår kom min arbetsledare A och talade om att hennes man har två parkeringar i ett varmgarage och vet ni vem som fick hyra den andra? Japp, så nu är det fixat till nästa vecka och framöver. Det är så skönt när allt fixar sig.

Jag ville visa min tacksamhet för K, min rumskompis och våra grannar J. och E. så jag bjöd på kvällsfika igår. Även M. som jag fick låna parkeringsplatsen av kom. Vi satt i några timmar igår kväll och talade och skrattade och ja, bara hade det mysigt. Det var så trevligt, att sitta med tre helt främmande människor och känna gemenskap. J och E är medlemmar i EFS och M är pastor i Equmeniakyrkan. Tänk att man kan träffa människor som känns som man har känns dem länge. J. och E. ska flytta nu i september och starta en kristen kommunite. Härligt med människor som följer sina drömmar.

Dagens mannakorn

"Jesus svarade: Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går." Joh 12:13

Jag träffade en kollega igår, hon arbetar med samiska frågor på stiftet. Vi kom att tala om den förföljelse som de samiska folket har fått utstå från kyrkan och från staten. Det har nyligen kommit ut en bok om de kränkningar och oförätter som svenska kyrkan har gjort mot samerna. Jag skulle få låna den av henne men hon hade lånat ut den. Vid fikat kom hon med en annan bok om samerna "när jag var åtta år lämnade jag mitt hem och jag har ännu inte kommit tillbaka heter boken. Jag började läsa den och blev förfärad över ett folk som verkligen har vandrat i mörker. Jag kan bara inte först att det finns ett så stort förakt mot vårt urspurngsfolkt. Vad är det folk är rädda för? ett fredlig folk som lever av renskötsel och som vill leva i fred. Och kränkningarna mot samerna fortsätter än idag.

Jag fick höra en kommentar från en 25 åring att "de där lapparna" VA! Vadå det där lapparna? hur kan människor ha den åsikten, jag kan bara inte förstå det. På något sätt så förstår jag den främlingsfientlighet som finns mot de flyktingar som kom i en sådan störtvåg förra hösten. Jag accepterar den inte, men jag kan förstå att det blev kaos på många fronter. Men att det fortfarande finns en fientlighet gentemot samerna, jag får inte in det.  Att inte ge dem rätten till vatten och vidderna, de kan jag inte förstå. De har ju bott där i en evighet, de har skött sina renar och de har levt i fred. Snacka om ett folk som har gått i mörker. 1921 bildades  rasbiologiska institutet i Uppsala. En enig riksdag tog detta beslut att några människor är mindre värda och det kan bevisas genom mätningar på skallen. Samerna fick utstå otaliga kränkningar från denna institut och från Svenska kyrkan.

När jag tänker efter så är det inte samerna som vandrar i mörket, det är alla som kränker och gör orätt mot andra människor. Vem har sagt att det är den vita huden och de blå ögonen som är normen i världen? Någon vandrar i alla fall i djupaste mörker och inte är de samerna.

Allt gott

Allt gott

Stol och väntan

God morgon!

Nu har jag varit och provat ut en kontorsstol till mig. En sådan som man kan ställa in på längden och på tvären, upp och ner och så fick jag välja färg själv, den kommer att bli roströd. Jag fegade ur lite, först tänkte jag ha en riktigt röd men det blir lite mildare med roströd. Nu får jag vänta i 4-5 veckor innan min fina stol dyker upp.

Min bror och hans vackra fru har dykt upp hemma i Ullbergs. Så nu fungerar bastun :) och jag hoppas verkligen att bastun är varm när jag kommer på fredag.

När jag kom till lägenheten igår blev jag riktigt glad. jag blev nämligen bjuden på middag av K.min rumskompis. Hon är vegetarian så det blev inget mört kött, men däremot blev det tofufyllda paprikor med ungsbakade grönsaker. Det var riktigt gott och till min förvåning så höll jag mig mätt hela kvällen. Kanske är det grönsakerna som är melodin.

Bilder från gårdagens promenad i ett grått Luleå

Dagens mannakorn

"Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig" 2 Pet 3:9

Ja, då får vi vänta på Herren. Om vi ska vänta in alla, alla. Då kan man ju kanske ställa sig fråga om han överhuvudtaget kommer att komma.tillbaka.

Jag läste en artikel igår där en präst skrev, att om hundra år kommer inte svenska kyrkan längre att finnas. I och för sig betyder ju inte det att det inte finns människor som inte tror på Gud. Ja, kanske är det så att vi inte längre behöver en organisation att gå till, men jag är övertygad om att även om hundra år har vi troende människor, även i vårt sekulariserad land.

En utopisk tanke är kanske att alla ska bli frälsta, men vad vet jag, mirakel har ju hänt och jag vet inget om morgondagen, utan lever här idag, och idag ska jag få lära mig allt om arkivirering. :)

Just nu håller jag på att bekanta mig med de församlingar som har ansökt om bidrag till asyl- och flykting arbete i församlingarna. Det är intressant att se hur fort det förändras i ett samhälle. Från att ha varit en sovande liten by till ett stort engagemang bland personal och frivilliga. En del byar riktigt lever upp. Vad händer när flyktingströmmen avtar? Migrationsverket beslutar att stänga boende i byarna?

Vi får snällt vänta på Herren och tills han kommer får vi leva ett så gott liv som bara vi kan och göra det bästa för vår medmänniska. Jag har ju så svårt med det här att det bara är de som är omvända som inte ska gå förlorade, kanske är det därför han väntar, för att han inte vill att någon skall bli kvarlämnad.

Allt gott

God morgon!

Igår fick jag genomgång av "ny personal" information på jobbet. På förmiddagen gick vi runt i huset och tittade på flyktvägar och vem som sitter var och var kan vi hämta pennor och papper, viktiga saker och det känns bra med en bra introduktion. På eftermiddagen fick vi veta vad som gäller som anställd  på stiftet. Ni vet, årsarbetstid, olika policyn sånt där. Återigen, viktiga saker. Jag skriver vi för vi är två nya diakoner på sitftet.

Men jag blir så trött, så trött av all intryck. Det är skönt att bara ha sig själv att ta hand om men jag saknar mina gubbar där hemma.

Mina små mannakorn

Det var någon som var lite nyfiken på vad det här mannakorn är får något så nu visar jag er det. En del menar att sådär kan man inte läsa Bibeln, det blir inget sammanhang på det man läser. Och det kanske de har rätt i. 

Dagens mannakraft

"Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå uti världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn" Joh 15:16

Vi väljer inte att bli utvalda, Gud har redan utvalt oss. I den här texten talar Jesus med sina lärljungar där han säger att han utvalde dem. Men jag tänker att Gud har utvalt oss alla, oavsett om vi vill det eller inte. Vi, som tror på Jesus, som Guds son, ska alltså inte vara blyga och hålla vår tro för oss själva. Men den känslan jag har är att det är väldigt få inom Svenska kyrkan som pratar om sin tro och sina upplevelser om Gud. Tron är något privat, väldigt privat. Jag undrar varför vi räds så mycket att hålla tyst om det. Vi pratar ju om allt annat. Vad vi gör för att gå ner i vikt, vad vi äter för något, vad vi anser om politikerna i detta land och övriga världen, det finns inte mycket som vi inte talar om, utom om tro på Jesus Kristus. Jag har varit i flera sammanhang inom den svenska kyrkan där inte heller vi som anställda talar om det. Det är som vardagsarbetet tar över och vi glömmer lite varför vi egentligen är där. 

I versen efter står det Detta befaller jag er: att ni ska älska varandra. Jesus befaller oss, att vi ska älska varandra. Han befaller. Han kräver att vi ska göra något, att vi skall älska varandra.  Vad är det att älska? Är älska det samma som kärlek? jag måste nog läsa Eric Fromms bok kärlekens konst igen. Det lilla jag kommer ihåg av hans tankar var att kärleken är något annat än emotion. Kärleken till sina barn ser annorlunda ut än till sin make. Kärleken till sina vänner ser annorlunda ut än kärleken till Gud. Ja, och vad är det då Jesus befaller oss att göra? han befaller oss att älska varandra, det kan ju inte vara så svårt, eller?

allt gott

God morgon!

Jag är i Luleå och igår träffade jag min rumskompis för första gången. Hon cyklar på en enhjuling och jonglerar. Man kan inte annat än bli imponerad av det, eller hur? Och så hittade jag min kudde, på mitt rum. Men vad pinsamt det var då. Jag vet inte om ni kommer ihåg men när jag åkte hem i fredags så trodde jag att jag hade glömt min fin, fina tempur kudde på gården vid soporna. Men det jag inte talade om var att jag ringde den enda jag känner i Luleå, min granne J. om han kunde gå ner och ta in min kudde.  Han och hans fru var i Jokkmokk så det kunde de inte men god och hjälpsam som han är så ringde han en kompis som bor några mil från Luleå och bad honom att ta in min kudde. Men han hittade inte kudden, nä, det kunde han ju inte göra eftersom kudden låg fint i sin påse inne på mitt rum när jag kom tillbaka till Luleå igår.

Jag är så disträ just nu, jag glömmer saker och tar fel saker med mig. Som när jag skulle till blåbärsskogen så tog jag med mig gallret som jag rensar bären i och inte plockaren. Ja, ni vet kanske hur det är, eller så gör ni inte det och det är bara jag. :)

Japp, där ligger kudden

Dagens mannakorn

"Var inte rädd, Jakob, lilla kryp, Israel, du stackars mask. Jag hjälper dig, säger Herren, Israels Helige är din befriare" Jes 41:14

Jag blev riktigt glad när jag läste detta. Jag är ett litet kryp, en liten mask. Vad härlig :)

Man skulle ju kunna bli förolämpad eller kränk av detta men jag tycker att det känns skönt att ibland få vara en mask, ett kryp. Det beror på vem som säger vad till mig. Om Gud kallar mig mask, helt ok. Men om en helt random person kallar mig mask för jag har gjort något som denne person inte tycker om då kan jag bli kränkt. Det beror på vem som säger det. 

De första sex skolåren gick jag i en finsk klass i  en svensk vanlig skola, finnklassen. Ibland blev vi kallade för finnarna. Ett skällsord, ett mobbord, ett kränkande ord som skulle få oss sverigefinnarna att känna oss värdelösa. Jag kände mig inte som en del av det svenska samhället. Jag hade finska kompisar, kunde knappt någon svenska, kände mig som en utböling. När jag sedan började på högstadiet delade de på klassen och jag och några av mina klasskompisar kom till en vanlig svensk klass. Det var riktigt jobbigt att gå på högstadiet. Jag hade svårt för svenskan och därmed även svårt för alla andra ämnen eftersom jag hade det svårt att förstå. Vi blev lite mobbade, vi finnar. 

Åren går och jag blev lite tryggare med mig själv och vem jag var och idag när jag blir kallad finne kan jag se skönheten i ordet. Jag är ju delvis finne, inget att skämmas över den jag är. Idag är det en tillgång. Men det beror på vem som säger det och hur denne säger det. 

Att i bibelns texter bli kallad för mask är för mig en trygghet. Jag blir glad, inte kränkt. Men det finns en dualitet i detta att bli kallad för mask, ett kryp. 

Maskarna har ett otroligt viktigt arbete att utföra. De luckrar upp jorden så att vi får bra föda. Och vilken tillgång masken är när vi när vi metar härliga abborrar.  O andra sidan när vi blir kallade för mask, små kryp, behöver vi inte känna att världen vilar på våra axlar. vi behöver inte lägga oss i allt alltid, för andra klarar av att göra saker oavsett om vi är där eller inte. Världen går inte under bara för att  vi låter andra visa sin egen kompetens. 

Så vi får vara  stolta maskar och behöver inte vara rädda, för Gud hjälper oss, vi kan känna oss trygga, vi alla kryp.

Allt gott

God morgon!


Jag och min man talade om hur vi prioriterar på ett annat sätt nu än tidigare. Vi tittar nästan inte alls på tv. Förut kunde vi titta 3-4 timmar per dag men nu har jag tittat på Ernst och min man tittade på en fotbollsmatch igår. Det är väl det, på snart tre veckor. OS går så sent på natten att det orkar jag inte titta på. Det finns så mycket annat att göra än att titta på tv.  Jag tittade i bokhyllan igår och märkte att jag har flera bra böcker som jag inte har läst eller som jag läst för länge sedan och vill läsa igen. Och det finns så mycket bär i skogen och så lite tid. Hallonen , svarta- och röda vinbären börjar bli färdiga att plocka, blåbären i skogen och snart så har vi lingonen. Jag hinner inte titta på tv och jag vill inte.

Vi prioriterar så annorlunda nu och jag känner mig friskare. Kanske när vinterstormarna sätter in blir det mer tv tittande. Jag ser fram emot hösten, den klara, höga luften och alla härliga färger i naturen.

Någon som njuter av sommarvärmen fortfarande

 Idag åker jag till Luleå, först ska jag stanna i Skellefteå och bekanta mig med en kollega som är stationerar där. Vi ska prata om projektet och sedan ska jag åka till Luleå. Idag skulle hon som äger lägenheten K. komma hem från sin semester. Ska bli spännande och se hur vi kommer överens. Och så får jag se om min kudde är välbehållen.

Dagens mannakorn


"Om vi bekänner våra synder är Gud trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet." 1 Joh 1:9


Synd har jag tidigare förklart som "att missa målet" och det står jag för fortfarande ;) Vi missar målet, det är synd.


Jesus sa, älska Herren din Gud, din nästa och dig själv. Missar vi detta är det synd, tänker jag. När vi inte ger ett hem till flyktingen, när vi inte ser medmänniska i tiggaren, när vi inte vänder oss till Gud, när vi inte tar hand om oss själva på ett bra sätt.


Före denna vers så står det att om vi säger att vi är utan synd så bedrar vi oss själva. och i sista versen i stycket kan vi läsa att vi är lögnare om vi påstår något annat.


Jesus dog för din och min skull. Han offrade sig själv på korset för att vi skulle få syndernas förlåtelse, och den behöver vi varje dag. Vi gör fel, vi tar in te hand om oss själva eller vår medmänniska. Vi är människor med alla våra brister och fel. Felen vi gör får konsekvenser, antingen för oss själva eller för vår nästa. Men det är ju det som är så skönt. När vi ångrar oss, när vi vet att vi har begått orätt, så kan vi rätta till det. Vi kan vara modiga och säga förlåt, ursäkta det blev visst lite fel här. Och det är genom våra misstag, (tror ju jag då) som vi lär oss och blir modigare och klokare.


Hur skulle det se ut om ingen gjorde fel? Det skulle bli tråkigt.


Min man och jag brukar åka runt med bilen och hoppas åka vilse bara för att kunna se något annat som vi inte visste fanns. Och så tänker jag även när vi begår synder - missar målet - vi får se en sida av oss själva eller vår medmänniska som vi inte trodde fanns. Och så lär vi oss av det, eller så gör vi om misstaget och hoppas att vi lär oss nästa gång. För fel gör vi, precis som det ska vara, vi behöver  bara vara förlåtande mot de som gör fel mot oss och mot oss själva, när vi gör fel.


allt gott