Hej!

Jag har ett tag funderat på att skriva om min vardag som diakon i Svenska kyrkan. Nu står jag inför en ganska stor förändring i mitt liv så jag tänkte att "Why not".

Jag och min man bor i dag i Örebro och ska om 10 dagar flytta till en liten by i Västerbotten, ca 90 mil från våra nära och kära.

En spännande förändring men vemodigt, sorgligt och lite skrämmande.

Här en bild på huset i Ullbergsträsk, som vi köpte i våras och som vi nu kommer att flytta in i. Huset är ganska litet men det passar oss. Det är jag och min man T och vår hund Leo, våra två katter Enzo och Wilgot som ska göra denna flytt.

Ibland när jag står och packar en låda, så slår det mig att vad har vi gjort? Är det verkligen detta som vi ska göra, tvivel och rädsla får tag i mig och jag känner mig lite vilse. Förändringar i livet har alltid varit skrämmande för mig, men ändå gör jag det. Jag går emot mina rädslor och genomför förändringen. Om det nu har handlat om att flytta från stad till en annan, eller byta jobb.

Jag går vilse och det tar ett tag innan jag känner att jag har fast mark under mig igen och kan stå stadigt. Jag tror på en Gud, en Gud som tar hand om mig då jag är vilse, en Gud som leder mig och som visar mig vägen. Jag ser tecken på min väg som jag vet att Gud visar för mig och jag känner mig trygg i vissheten att Gud är med mig.

Varje morgon vaknar jag vid 4.30-5.00 tiden. Det är skönt att ha en stund för mig själv innan dagen börjar. Jag tar ett "mannakorn" och läser en vers i Bibeln och funderar på vad det betyder för mig idag.

"Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade" Matt 5:4

dessa ord behövda jag idag, det kommer att bli en bra idag

Allt gott