God morgon!

Vi, min man och jag, har varit och letat efter Norrlands Guld i skogen, inte ölen utan de små fina orangefärgade bären, hjortron eller snåtter som de även kallar de här i Västerbotten. Vi har hittat några liter, men de mognar så ojämnt att vi får lyckan att gå i skogen och hämta hem hjortron flera dagar i rad.

Jag trodde att jag kunde svenska men ack så jag har bedragit mig. Jag har även lärt mig att insekten broms inte heter broms utan bräms. Det tar nog ett tag innan jag lär mig alla uttryck som finns i Västerbotten och när de gamla gubbarna i byn blir entusiastiska över något så förstår jag ibland inte alls vad de säger.

Mina bonusdöttrar kom igår. Det är så roligt och härligt att få rå om dem en liten stund innan de drar iväg hemåt till Örebro igen.

Grannens dotter fyllde 40 och döttrarna plockade lite blommor till henne i trädgården. Det var så trevligt att få en paus i allt städande och sätta sig ner en stund i skuggan hos grannen och dricka en kopp kokkaffe och trivas. Jag fick, (fick och fick jag tog) hålla i en liten 7 månaders kille i famnen, men sen tog föräldrarna honom ifrån mig. Det kanske är deras barn men jag skulle kanske vilja låna killen en lite längre stund, ta med honom hem, men se där någonstans gick gränsen tyckte föräldrarna.

Dagens mannakorn

"Det skall komma en tid då jag utgjuter min ande över er alla. Era söner och döttrar skall profetera, era gamla män skall ha nya drömmar, era unga män se syner." Joel 2:28

Joels bok hittar jag i gamla testamentet. Det är en kille som profeterar, alltså siar om framtiden. I just denna vers talar han om att, i och med Jesus, kommer den heliga anden över oss alla, inte bara de utvalda Israels folk. (Se, jag läser i min studiebibeln :) )

Under årens lopp har jag ibland fått en känsla i kroppen som är svår att beskriva. En varm, härlig, pirrande känsla i hela kroppen. Jag vet inte riktigt när jag uppmärksammade detta för första gången men det kan ske i olika sammanhang. Jag är övertygad om att det är den heliga anden som verkar och som ger mig vägledning. Ibland kan jag stå och tala med någon eller höra någon prata om något,när denna känsla kommer över mig. Jag litar på denna känsla och än så länge har den inte visat mig något annat än att det som händer och talas om är Guds väg.

I det lilla, i det vardagliga, i nuet sker livet. Jag tänker att vi människor har en tendens att leva i minnen eller drömmar. Minnen som har varit, kommer du ihåg? kan vi ofta säga. Eller så drömmer vi om det som skall komma, -när vi väl är på vår utlandssemestern. Det är fint att vi kan minnas och det är fint att planera och drömma, men jag tänker ändå att i det lilla, i vardagen är det som våra känslor behöver vara i.

Som barn till en alkoholist lärde jag mig att trycka undan mina egna känslor. Så en period i livet gick jag på Al-Anon möten. Jag fick lära mig att uttrycka mig själv och mina känslor, i början var det svårt, för jag visste inte vad jag skulle känna, utan jag gick på det som jag trodde att andra ville att jag skulle känna. Jag lärde mig att jag inte kan leva av det som varit, men jag kan ta lärdom av det, och jag kan inte ha katastroftänkande på framtiden, om vad som skulle kunna komma och hända. Det är inte så att jag inte planerar och tänker på framtiden, men jag försöker att ha känslorna här och nu. Jag har rätt till mina känslor, precis som alla andra har rätt till sina. Att lära känna igen sina känslor är som gubbarna i byn, det tar ett tag innan man lär sig förstå, men när man lärt sig det en gång så öppnas många nya dörrar för en.

Varje gång jag ska ha ett samtal med en konfident, ber jag till Gud, jag ber att den heliga anden ska vara med i mötet och jag scannar av min egen kropp. Det är viktigt att jag inte börjar känna vad konfidenten känner, jag ska givetvis ha empati och försöka förstå, och idag kan jag skilja på mina och dina känslor.

Tack Heliga ande som är som vinden, vi kan inte se den, men vi kan alla känna den

Allt gott