God morgon!

Nu är det väldigt tomt här hemma. Igår åkte vi iväg med matsalsbordet till min bonusdotter M. Vardagsrummet består nu av ett litet gammalt soffbord, två soffor och flyttkartonger. Gardinerna tänkte jag ta ner idag. På lördag kommer sonen till min vän och hämtar våra soffor. Han är student och glad över att få soffor. Jag kommer ihåg hur det var när jag studerade på högskola. Ensam med två barn och försökte få pengarna att räcka till. Jag jobbade timmar på akutpsyk och de helger när mina underbara flickor var hos sin pappa så jobbade jag ännu mer. Den perioden kom jag mycket närmare mina flickor. Jag tror det var för att vi gjorde så mycket tillsammans tills de kom upp i tonåren då de helst ville vara med någon annan än mig. :)

Bilden är tagen då min yngsta dotter föddes för snart 25 år sedan 

Frigörelsen i tonåren kan vara smärtsam både för mamma (mig) och för barnen (mina flickor). De har lärt mig mycket, mina barn. Till exempel att jag måste tänka på hur jag andas, hur jag klär på mig, hur jag går och hur jag står. :)

H, min äldsta dotter frågade mig en gång: "inte skulle du köpa ut (alkohol) till mig om jag frågare?" och jag svarade: "nej". och hon konstaterade "jag visste det". Tänk vad de känner mamma.

Min yngsta dotter, K. satt med mig i soffan en dag och bad mig sluta andas för jag andas så ljudligt.... :) Ja, vad ska man säga. Tonåren kan vara smärtsam både för mamma (mig) och för barnen (mina flickor)

idag kan de själva handla sitt alkohol och idag får jag andas. Jag är så stolt över mina flickor och det går bra för dem. Jag har verkligen försökt inpränta Guds ord i dem, med berättelser från bibeln, sommarverksamhet i församlingen, läger och barnkör i kyrkan. Men det här med manipulation tycks inte fungerar på mina flickor, de är kritiskt självtänkande individer som gör sina egna val....någonstans gick det fel :)

Dagens mannakorn

"Alla som Fadern ger mig skall komma till mig, och den som kommer till mig skall jag inte visa bort" Joh 6:37

År 2000 var jag med en vän till Göteborg på en kristen konferens. Vi lyssnade på en föreläsare (kommer inte ihåg vad det var om) då en ung kille kommer fram till och säger: Gud bad mig säga det här till dig, och så sa han ett bibelställe. Rom 8:37-39. Ok sa jag och tittade dumt på honom. Men jag skrev ner versen på ett gammalt kvitto från stadium. slängde ner den mellan bibelns blad och glömde bort.

2008-2009 Jag utbildade mig till diakon på Bräcke i  Göteborg. När året var slut hade vi en liten ceremoni där alla mina diakonsystrar och jag fick gå fram och få en välsignelse. Vi fick även motta en bibelvers och jag fick Rom 8:37-39.

"Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller någon annan i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre."

Under de nio åren som gick mellan dessa tillfällen gjorde jag mycket för att inte vara nära Gud, Jag kämpade emot min kallelse. Jag kände mig verkligen inte värd den. Men vem kan i längden motstå den Gudomliga kraften som finns i oss och runtomkring oss. Gud visar inte bort oss, fast vi är motsträviga som barn som inte får godis i affären. Ingenting kan skilja oss från Guds kärlek, inte ens vi själva.

Allt gott