Tröst och räddning

God morgon!


Igår hade jag en lite jobbig dag. Det var jobbigt att lämna mina gubbar hemma när jag och dottern åkte till Luleå. Och det var jobbigt att se dottern gå igenom säkerhetskontrollen på Luleå Airport, jobbigt för ett mamma hjärta.

Så när jag hade lämnat bilen i garaget och gick hemåt till lägenheten passerade jag SF filmstaden. Jag tänkte att jag går in och tittar om jag hittar filmtidningen men såg att  Jason Bourne filmen skulle börja om 15 min. Så jag köpte en biljett och tröstade mig själv med en film. En spännande, bra film som fick mig att glömma bort mig för ett tag.

Biljettet kostade 250 kr och jag reagerade inte nämnvärt. Jag tänkte att oj, vad dyrt det har blivit och gå på bio men inte mer. Sen sa damen som tog betalt av mig "Är du ensam?" ähh, ja det är jag. Hon hade tagit betalt för två. Folk kanske inte går ensamma på bio. Gör det här mig udda? Är det fel och gå själv på bio? Det kan det väl inte vara, men jag kände mig lite udda. Jag fick tillbaka lite pengar och alla var nöjda. Men nästa gång ska jag även köpa popcorn.


Dagens mannakorn


"Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till räddning".  Rom 10:10


Att vara rättfärdig är att göra det som är rätt i den religion som man bekänner. Att vara en god människa och följa de lagar och som den religion som man tillber har, så har jag i alla fall uppfattat ordet rättfärdig. Det är svårt att vara rättfärdig, i alla fall för mig.


Men om det är hjärtats tro som leder till rättfärdighet, alltså jag är inte rättfärdig än men jag är på väg att bli det om jag har tro i mitt hjärta och jag vill följa Jesus och de som är skriviet i evangelierna. Om det är det så kanske jag så småningom blir rättfärdig.


I Sverige har vi en privat tro. Vi talar inte så gärna om Gud. Vi kan tala om allt annat, skvallra om grannen, våld som vi har hört och sett, sex, relationsproblem men inte är det ofta som vi talar om vår tro tillsammans med grannen. Skäms vi över Gud? Skäms vi över att vi ska vara mindre på något sätt för att vi har en tro? Varför talar vi inte om vår tro?  Jag gör det inte heller. Jag har inga problem att tala om det, men det är liksom ett ämne som aldrig kommer upp när man sitter hemma med vänner över ett glas vin. Vi pratar inte om tro.


Jag har svårt för det här med att det bara är några som är räddade. Räddade från vad? Räddade från döden, räddade från ondskan, räddade från vad? "Den som tror på Jesus har ett evigt liv" Jag tänker att den som inte tror och bekänner kan ju inte ha ett evigt liv eftersom hen inte tror på det. En del människor kanske inte vill ha det utan nöjer sig med det liv de har här på jorden, och då är väl det bra.


Jag tror på Gud och när det är dags så kommer jag att få reda på hur det är, det här med räddningen.


Allt gott