Stockholm och ansvar

God morgon!


Det är tidigt i Ullbers. Jag kunde inte sova och Leo var kissnödig så vi gick upp. Jag kände mig lite låg igår och hade ont i kroppen, min fibromyalgi visade sig från en lite smärtsam sida men idag känner jag mig mycket piggare. Jag har sovit gott och känner inte alls av smärtan i kroppen.

Leo

Idag ska jag åka på en coachutbildning i Stockholm och så ska jag bo hos min dotter H. och hennes sambo J. Det blir riktigt trevligt. Utbildningen handlar om asyl- och flyktingfrågor och vi ska få veta mer om hur det ser ut i landet på den fronten. Vad finns det för utbildningar, hur gör andra församlingar och stift för att stödja nyanlända och de personer som har bestämt sig för att stanna i Sverige och lite smått och gott. Jag har ju inte gått utbildningen än så jag vet inte vad jag tar med mig därifrån än, men jag berättar när jag har gått utbildningen. Det blir hur som helst intressant att få träffa andra personer som arbetar med dessa frågor och få lite inspiration.

min dotter H.

Bilden är tagen av hennes sambo J. www.bildmedia.net

Men det bästa är att jag får umgås med min dotter H. och J. och deras fina katter.


Dagens mannakorn


 Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet. Rom 13:10


Det här sammanfattar allt, om vi hade kärleken till vår nästa skulle världen inte se ut som den gör. Det sammanfattar allt vad Jesus sa. Älska din nästa, så mycket svårare att göra än att bara säga.


När jag nu har varit ut bland församlingar har jag hört flera gånger att "den hand som ger är aldrig tom" Jag har inte hört detta förut och de som sa det sa också att deras mormödrar sa alltid detta. Så det är något som har sagts genom generationer. Jag tycker att det låter så vackert, att när man ger så blir det aldrig tomt, man får alltid något tillbaka. Att se sin nästa ha det svårt borde vara även svårt för oss, men så är det ju inte. Vi kan gå förbi en e-migrant utan att ge, vi kan se folk bli mobbade i skolan eller på jobbet utan att agera, vi kan höra saker som inte är bra och ignorera.


Jag satt en gång på ett tåg ner till Göteborg. Det satt två kvinnor på tåget, en öppen vagn, och arbetade. De talade om människor och deras nöd, de sa namn och personnummer. Det ringde upp folk och talade om saker som absolut inte skulle ha hörts av alla. Alla i vagnen hörde det även jag satt där och lyssnade men till slut så kunde jag inte hålla mun. Jag gick fram till dem och frågade vad de höll på med, hur kan det sitta och tala om sekretessbelagda saker i en tågvagn full med folk. Jag sa till dem att nästa gång ska de kanske tänka på var det sitter och jobbar, de satt där och rodnade och stammade och försökte ursäkta sig. Efteråt fick jag många ryggdunk av människor som satt på tåget och hade hört samma sak som jag. De sa att "det var bra gjort" och "vad bra att du sa ifrån". Jag kommer ihåg att jag satt där och tänkte och att hoppades att någon annan går fram och säger till dem, men ingen gjorde det. Jag satt där och våndades och hoppades att någon annan skulle ta bort detta ansvar ifrån mig, att jag inte skulle behöva säga till. Sen insåg jag att denna någon var jag, jag skulle ta detta ansvar för våra medmänniskor.


Om vi alltid lägger ansvar på andra och inte gör någon själva så blir det ingen som gör något. Vi gör alla misstag och damerna på tåget ville bara göra sitt jobb, men de tänkte sig inte för. Jag tycker inte att jag sa till på något elakt sätt, jag bara påpekade att det här är inte ok, tänkt till före. Det var mitt ansvar. Visst borde vi alla göra lite mer och ingripa lite oftare när vi ser att det inte går rätt till. Det tycker jag är att älska sin nästa, när vi ser människor och när vi ingriper i det som inte är ok. Jag hoppas att när jag gör något som inte är ok att någon är modig att säga till mig så jag kan bättra mig.


Den hand som ger är aldrig tom


Allt gott