Mångfald och Evighet

God förmiddag!


Jag trodde att ni vi flyttade till Ullbergsträsk och Västerbotten så skulle livet bli lugnare. Men den senaste veckan har det varit fullt upp. I förra veckan var jag i Stockholm på utbildning. Jag fick lära mig mer om kring asylprocessen och flyktingfrågor. Det var riktigt intressant. Jag fick också möjlighet att knyta kontakter runt om i Sverige med människor som jobbar med samma saker som jag.

På väg till Stockholm från Skellefteå flygplats

Svenska kyrkan nationellt ordnade utbildningen för oss

Söta Evert hittade en bra plats att stå på

 Lilla Axel som fortfarande biter på allt, men det får han för han är så söt

Jag hade också möjligheten att bo hos min dotter och hennes sambo vilket var riktigt trevligt. På torsdagen så satt jag och väntade på Hötorget på att min dotter skulle komma från jobbet, när en ung kvinna kom fram till mig och sa att hon har en hälsning från Jesus till mig. Hon hade sett mig när jag satt där och hon sa att hon såg blommor och hon ville berätta det för mig. Jag blev riktigt glad över att hon tog modet till sig och kom fram till mig. Hoppas jag får vara med om det flera gånger. Det är inte varje dag jag får en hälsning från Gud, med blommor och allt. Toppen.

Hötorget där jag fick min hälsning från Gud

När jag kom hem så hade min bror och svägerska med två kompisar kommit hem till oss. Det var en riktigt trevlig och härlig helg. Mycket fiske, god mat och många skratt.

Många fina fiskar blev det

Min man och min bror löser världens alla problem

 Jag hann till och med jobba på lördagen i Skellefteå på Upptaktsträff för de som arbetar och är ideellt involverade i de internationella grupperna som finns ute i församlingarna. Bra helg.

En upptaktsdag utan kaffe och kaka är ingen upptaktsdag

Julkampanjen "låt fler barn fylla 5 år"

Vacker frisyr på en av de ideella på upptaktsdagen

dagens mannakorn


"Amen. Lovsången och härligheten, visheten och kraften tillhör Gud i evigheters evighet, amen."
Upp 7:12


Då, nu och sedan, i all oändlig tid har Gud funnits, finns och kommer att finnas. I Evigheters evighet är så långt tids era att vi har svårt att greppa det. Ibland när jag tar emot nattvarden kan jag få en förnimmelse av historiens vingslag och tänka på alla som har tagit nattvarden före mig och kommer att ta det långt efter att jag har dött.


Jag är övertygad om att vi inte kommer att förlora kärnan i kraften, nattvarden. Kristna i många länder och i många tider har blivit och blir förföljda och människor har försökt att "utrota" det kristna, men kraften från Gud är alldeles för kraftig, Gud går över alla gränser och Gud kommer att bestå. Oavsett hur många som gör utträde ur kyrkan eller ej. Gud kommer att bestå och nattvarden kommer att tas och Guds välsignelse kommer att stanna kvar hos människan.


Som kristna och som kyrka står vi ständigt i nya utmaningar, det är en föränderlig process, som är rolig men också utmanande. Jag är glad att jag kan vara en liten, pytte, micro del i den kristna föränderliga kyrkan. Utan Gud och den kärlek som Gud ger mig är jag bara en skrällande cymbal som det står någonstans i bibeln.


Allt gott

Stockholm och ansvar

God morgon!


Det är tidigt i Ullbers. Jag kunde inte sova och Leo var kissnödig så vi gick upp. Jag kände mig lite låg igår och hade ont i kroppen, min fibromyalgi visade sig från en lite smärtsam sida men idag känner jag mig mycket piggare. Jag har sovit gott och känner inte alls av smärtan i kroppen.

Leo

Idag ska jag åka på en coachutbildning i Stockholm och så ska jag bo hos min dotter H. och hennes sambo J. Det blir riktigt trevligt. Utbildningen handlar om asyl- och flyktingfrågor och vi ska få veta mer om hur det ser ut i landet på den fronten. Vad finns det för utbildningar, hur gör andra församlingar och stift för att stödja nyanlända och de personer som har bestämt sig för att stanna i Sverige och lite smått och gott. Jag har ju inte gått utbildningen än så jag vet inte vad jag tar med mig därifrån än, men jag berättar när jag har gått utbildningen. Det blir hur som helst intressant att få träffa andra personer som arbetar med dessa frågor och få lite inspiration.

min dotter H.

Bilden är tagen av hennes sambo J. www.bildmedia.net

Men det bästa är att jag får umgås med min dotter H. och J. och deras fina katter.


Dagens mannakorn


 Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet. Rom 13:10


Det här sammanfattar allt, om vi hade kärleken till vår nästa skulle världen inte se ut som den gör. Det sammanfattar allt vad Jesus sa. Älska din nästa, så mycket svårare att göra än att bara säga.


När jag nu har varit ut bland församlingar har jag hört flera gånger att "den hand som ger är aldrig tom" Jag har inte hört detta förut och de som sa det sa också att deras mormödrar sa alltid detta. Så det är något som har sagts genom generationer. Jag tycker att det låter så vackert, att när man ger så blir det aldrig tomt, man får alltid något tillbaka. Att se sin nästa ha det svårt borde vara även svårt för oss, men så är det ju inte. Vi kan gå förbi en e-migrant utan att ge, vi kan se folk bli mobbade i skolan eller på jobbet utan att agera, vi kan höra saker som inte är bra och ignorera.


Jag satt en gång på ett tåg ner till Göteborg. Det satt två kvinnor på tåget, en öppen vagn, och arbetade. De talade om människor och deras nöd, de sa namn och personnummer. Det ringde upp folk och talade om saker som absolut inte skulle ha hörts av alla. Alla i vagnen hörde det även jag satt där och lyssnade men till slut så kunde jag inte hålla mun. Jag gick fram till dem och frågade vad de höll på med, hur kan det sitta och tala om sekretessbelagda saker i en tågvagn full med folk. Jag sa till dem att nästa gång ska de kanske tänka på var det sitter och jobbar, de satt där och rodnade och stammade och försökte ursäkta sig. Efteråt fick jag många ryggdunk av människor som satt på tåget och hade hört samma sak som jag. De sa att "det var bra gjort" och "vad bra att du sa ifrån". Jag kommer ihåg att jag satt där och tänkte och att hoppades att någon annan går fram och säger till dem, men ingen gjorde det. Jag satt där och våndades och hoppades att någon annan skulle ta bort detta ansvar ifrån mig, att jag inte skulle behöva säga till. Sen insåg jag att denna någon var jag, jag skulle ta detta ansvar för våra medmänniskor.


Om vi alltid lägger ansvar på andra och inte gör någon själva så blir det ingen som gör något. Vi gör alla misstag och damerna på tåget ville bara göra sitt jobb, men de tänkte sig inte för. Jag tycker inte att jag sa till på något elakt sätt, jag bara påpekade att det här är inte ok, tänkt till före. Det var mitt ansvar. Visst borde vi alla göra lite mer och ingripa lite oftare när vi ser att det inte går rätt till. Det tycker jag är att älska sin nästa, när vi ser människor och när vi ingriper i det som inte är ok. Jag hoppas att när jag gör något som inte är ok att någon är modig att säga till mig så jag kan bättra mig.


Den hand som ger är aldrig tom


Allt gott

Nattproblem och gräl

God morgon!


Nu är jag hemma i Ullbergsträsk. Det är skönt att sova i sin egen säng. Men Leo har haft problem i natt. Han brukar ligga under mitt täcker, ja, vi har vår hund i sängen och det är så skönt och mysigt.


Han ligger alltså under mitt täcke men det blir varm och så lägger han sig på sin säng som finns på golvet. Efter ett tag så vill han under täcket igen och då krafsar han på mig för att jag ska hålla upp täcket, givetvis gör jag det. Han lägger sig inte så där fint och mjukt utan det är krafs, krafs och sen går han runt några varv för att hitta ett bra ställe och sen lägger han sig ner, duns. Ofta ligger han då på en bit av mitt täcke och ibland på min mans täcke vilket gör att både jag och min man vaknar. I natt gjorde han så kanske fyra gånger. Det är som att ha en liten baby i huset då man vaknade och skulle mata mitt i natten. Men det är mysigt, han får göra så. Ja, han är lite bortskämd men han är ju så söt.

Leo

Det är höst nu

Jag var iväg till en församling och tittade på deras verksamhet. Det var så trevligt med alla människorna som är så snälla och så duktiga. Jag fick vara med på svenskundervisningen, fick lunch och efter lunchen sjöng vi med barnen. En riktigt trevlig dag.

Kyrkan

Pyssel

sångstund

Dessa fina damer gjorde lunch tillsammans med de asylsökande

undervisning

Jag frågar alltid om jag får visa bilder och den här gången fick jag.


dagens mannakorn


"Mjukt svar stillar vrede, hårda ord väcker harm". Ords 15:1


Visst är det så, men ibland är det svårt. Jag och min dotter H. talade om konflikter på arbetsplatsen och det har både hon och jag varit med om. Och vi sa att det är mycket bättre att gå ifrån eller vänta med att svara om man känner att man bara vill ge igen eller säga något elakt tillbaka. På jobbet är det kanske lättare att göra så än hemma. Men det tjänar inget till att ge igen eller att tala med hårda ord, situationen blir bara värre.


Jag och min man T. grälade ganska mycket i början av vår relation. Vi kunde vara riktigt i affekt och ge igen men nu har vi inte grälat på flera år. Vi kan vara irriterade på varandra och trötta, men vi har lärt oss att säga förlåt till varandra och vi har lärt oss att lyssna på varandra. Ofta kan vi ana om den andra är trött eller har en dåligt dag.


Det är nog så på jobbet också, speciellt om man arbetar nära varandra. Jag har hamnat i konflikt med mina medarbetare på mitt förra jobb, men varje gång har vi kunnat tala om det och efteråt har vi kommit närmare varandra och arbetat bättre tillsammans. Man kan inte alltid bara hålla med men jag tror att man får välja sina strider. Hemma och på jobbet.


Min dotter och jag talade också om att det ofta är något annat hos den andra personen eller hos oss själva. Att i en konfliktsituation så är det bra om man inte tar det personligt. Den andre har kanske fått dåliga besked eller har ont eller något annat. Det är nog bra och försöka se en helhelts bild av människor som man arbetar tillsammans med.


Allt gott

Möten och löften

God morgon!

Nu har jag börjat med att resa runt i Västerbotten och Norrland. I tisdags var jag i Haparanda och därifrån åkte jag till Övertorneå. Det är så spännande och roligt att åka runt till församlingarna för att prata om deras verksamhet. Jag har boka in nästa alla de församlingar som jag ska besöka och på varje ställe så tar de emot mig med öppna armar.

Kyrkan i Haparnda, inte den snyggaste precis

Kyrkan inifrån, mycket finare

Så vacker med rönnbären

Fika vid Torneålv 

Kyrkan i Övertorneå 

Världskören sjöng för oss

Samtal kring borden 

Prästen Kimmo Sulila som visade filmen Gränser

Jag träffade en diakon på stiftet som var från Nordmaling och som jag ska besöka senare i höst. Hon sa att jag är välkommen att sova hos henne när jag är där. Visst är det underbart med sådana männsikor.

Det kommer en tid nu för mig som kommer att vara fullspäckad och jag ser verkligen fram emot det. Nu under två veckor kommer jag inte alls att vara i Luleå.

Dagens mannakorn

"När du ger Gud ett löfte, så dröj inte att infria det, han har inget fördrag med dårar, håll alltså vad du lovar!" Pre 5:3

Min pappa är alkoholist som ni vet och jag vet att den känslan som jag hade när han lovade saker och sedan tog alkoholen överhanden och han glömde bort mig, det känslan är inte roligt. Jag kände mig åsidosatt, glömd, oönskad.

Att lova något är lite heligt för mig, därför har jag så svårt att lova något. När mina barn var små så fick de överraskningar. Jag hade kanske tänkt att vi skulle åka till badhuset men jag sa inget till dem. När den dagen kom vi skulle gå sa jag att vi har en överraskning idag och så gick vi till badhuset, o ungarna blev så glada. O hade vi inte kunnat gå så hade de inte vetat om det. Så bättre med en överraskning än ett brutet löfte, så tänker jag i alla fall.

 O nu tänker ni oj vad hon är duktig, men nä det är jag ju inte. Barnen har jag verkligen försökt att inte lova mer än jag klarar av men annat gör jag väl som alla andra tänker jag. Jag lovar mig själv att gå ner i vikt, jag lovar att jag ska börja motionera, jag lovar att städa den där garderoben i helgen som aldrig blir av små små saker som jag lovar och som jag inte håller.

Jag lovade, inför Gud, att älska döttrarnas far tills döden skiljer oss åt. Jag älskar inte honom längre. Jag respekterar honom men jag kunde inte infria mitt löfte till Gud. Men jag tror att Gud förstår, livet förändras och det händer saker som gör att vi inte kan hålla våra löften. Min farmor höll sitt löfte till sin man. Hon sa att hade lovat och hon hade själv valt honom då skulle hon också vara kvar hos honom, fast han inte var snäll mot farmor. Jag tror inte att man ska hålla ett löfte om man mår dåligt av det. Det kan inte vara det som versen menar, det går inte att alltid hålla sina löften till människorna eller till Gud. Är jag en dålig människa då? Nä, det tror jag verkligen inte att jag är, det är livet och Gud vet att vi människor kämpar, en del varje dag, med att hålla huvudet ovanför vattenytan.

Vi blir svikna när människor inte håller sina löften till oss, och jag tänker att det är en del i att vara människa. Jag tror inte att någon vill, men kall illvilja, såra sina närmaste men ibland blir det så. Det är nog en del av livet. Motgångar och nedgångar. Och kanske kan vi titta tillbaka och lära oss någonting av det, eller så gör vi det inte och gör om misstagen.

Allt gott

Rekreation och duktighetsfällan

God morgon!


Nu känner jag mig lite bättre. Jag känner fortfarande att de är något i kroppen, men jag har vilat och rekreerat mig här hemma. Det är inte svårt att få mer kraft när jag är hemma i Ullbers. I fredags innan jag åkte hem så besökte jag några vänner som har en stuga lite ovanför Skellefteå. De bor i Örebro men är här uppe i Norrland några månader under sommarhalvåret. Det var riktig roligt att sitta och prata, nåja vi kanske även skvallrade lite om vad som har hänt i Örebro sen sist.


Igår  var jag på min första älgjakt. Hur mysigt, spännande och trevligt som helst. Jag och han jag var med H. satt i ett älgtorn och vi hörde hundarna och knaket när de kom närmare och närmare. Det här är nog något som jag gärna vill göra om. Att vi inte såg någon älg traskandes över myren gjorde inget. Det var fint, helt underbart att sitta i Guds natur och förundras.

I jakttornet, underbar natur

´

vi sitter i jaktstugan, skvallrar och dricker kaffe, och väntar på att älgarna ska komma

H. som traskar över myren till jakttornet

Jag tog en långpromenad med Leo, vi var och tittade på när de kom in med älgarna, en fjoling, en ko och en liten kalv, till kylen. Det var mycket att lukta på för Leo och det var en uppsluppen stämning.


När jag kom hem var grannen V. på väg precis ifrån oss men jag lyckades övertala henne att komma in igen och ta en kopp kaffe med mig. T. hade ätit upp alla bullarna så det blev bara en slät kopp kaffe. Men det var trevligt att få besök och det är så härligt att vi inte behöver boka in och schemalägga våra besök. Här droppar man bara in och är det så att man har tid så bjuder man på en kopp kaffe annars skvallrar man en stund och sen går man hem. Ingen tar illa vid sig om man inte har tid just då.


Sen eftermiddag åkte jag och T. iväg och fiskade. Helt vindstilla och det nappade ganska bra. Min man T. är en riktigt storfiskare, han får alltid fisk, men igår var det min tur. 5 gäddor, tre matabborrar fick jag. T. fick tre fina abborrar, en snäcka och en sten. En av gäddorna kastade vi i igen eftersom den var för liten.

Metar abborre 

underbart vindstilla och höstfärgerna sprakar

Dagens fångst

Dagens mannakorn


"Du visar mig vägen till liv, hos dig finns glädjens fullhet, ständig ljuvlighet i din högra hand." Ps 16:11


Jag fastnade för det här med högra sidan. Efter att ha googlat lite har jag förstått det som så att Guds högra sida betyder välsignelse, något bra, och den vänstra sidan betyder något dåligt, något som inte är bra för oss. Symbolik på hög nivå. Men hela bibeln och kyrkorna är fulla med symbolik som lätt går en förbi om man inte blir informerad om det av någon som har mer kunskap om detta än en själv.


Visst visar Gud oss vägen i våra liv, men ibland kan vi vara snarstuckna och inte lyssna på det. Våra egna känslor och tankar står i vägen. Som med mig, jag vill gärna vara duktig, eller ja, duktigast, i allt.


När jag skaffade mig mina två fina döttrar, läste jag allt jag kom över för att bli en bra mamma. När vi skaffade oss Leo läste jag allt jag kunde för att jag skulle bli en bra matte. Jag menar verkligen allt, många olika böcker med många olika författare. När jag städar och ser en fläck som inte har gått bort, tar jag reda på allt jag kan för hur man kan ta bort fläckar. Jag gör en stor sak av väldigt många saker.


Min strykjärn började bli dålig, ja dålig och dålig men det blev liksom inte bra. Jag googlade, youtubade läste tidningar och recensioner för att kolla vad jag ska göra för att det ska bli bättre, och sen gjorde jag det. Så det näst bästa är inte bra utan jag vill vara bäst. Det här fungera inte i längden ska jag tala om för er. Jag blir trött och förvirrad för det går inte att vara bäst men det går att göra sitt bästa, vilket jag då har varit lite sämre på att förstå.


Jag tror att göra sitt bästa, utifrån sina förutsättningar är det som Gud visar oss. Om man gör som jag blir man bara förvirrad eftersom det ofta finns så många olika teorier om allt. Om barnuppfostran, om hur hunden fostras, om olika strykjärn och hur man tar bort fläcken på bästa sätt. Att lyssna på Gud är något annat än att lyssna på sig själv. Jag har alltför stora krav på mig själv, Gud har krav på mig som jag kan uppnå.


Att Gud visar mig vägen till glädjens fullhet istället för om jag lyssnar till mig själv till kravets oändlighet.  Att säga att jag duger som jag är, är mycket lättare än att mena det. Det är också mycket lättare att se att andra duger som de är, än att jag själv gör det.


Dags för lite träning och lite mer lay-back attityd, det måste jag googla på och lära mig mer av.....ooops lätt att hamna i duktighets fällan om jag inte tänker efter före....


Allt gott

Hängig och bloggande

God morgon!

Jag känner mig lite hängig. Ni vet, sådär är jag sjuk eller inte. Kroppen känns tung och det spänner i huvudet. Ögonen känns torra och jag bara gnäller. Ibland är man inte på topp, och det känner jag av idag.

Jag var och handlade fiskleverolja igår och gurkmeja, men jag får nog ta några alvedon innan jobbet så jag blir lite piggare. Idag ska jag träffa en tjej från domkyrkoförsamlingen här i Luleå. Hon ska berätta om deras arbete med nyanlända.

idag blir det inget mannakorn. Min hjärna vill inte vara med riktigt. Någons hjärna som inte alls ville vara med var Jill Bolte Taylor, hjärnkirurgen som fick stroke. Om ni inte har sett henne föreläsa så titta på TED talks på youtube. Väldigt intressanta föreläsningar.

Jag har lite funderingar på det här med bloggandet. Nu har jag bloggat varje dag (nästan) sedan i början av augusti. Jag funderar på att inte skriva varje dag, kanske bara på helgerna och kanske någon kväll istället för på morgonen. Nu sover jag så länge också på morgonen så jag blir stressad.

Gud, Jag känner mig hängig idag. Inte alls på topp.
Jag ber om kraft att klara av dagen och de möten som jag har idag.
Amen

Allt gott

Matmarknad och frukt

God morgon!

I går var det fest i stan, Luleå, det var matmarknad. Trevligt när det händer lite andra saker. Det var mat från många av jordens hörn. På lunchen gick jag ner och skulle äta något gott som jag inte ätit förut men det var så mycket folk så jag ställde mig hos tyskarna för där var det inte så mycket folket. Det blev bratwuerst och surkål, det var väl inte det allra godaste jag har ätit men jag blev mätt av korven och det är väl det som är meningen med när man äter, att bli mätt.

Köpte mig en fin engelsk tekopp

Dagens mannakorn

"Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning." Gal 5:22-23

När jag känner andens frukter så känner jag mig lugn och balanserad och då sårar jag inte heller folk i min närhet, och jag sårar inte mig själv. I går gav jag en EU-migrant 20 kr, och kände mig god. Det där är lite svårt, gav jag pengarna för att döva mitt samvete eller gav jag pengarna för att jag ville?

Igår gav jag pengarna för att jag ville. Jag brukar inte ge pengar till EU-migranter, men igår gjorde jag det. Jag ger inte eftersom jag nästan aldrig har kontanter på mig, men igår hade jag det och då gav jag.

Att se varandra, att visa lite godhet gör världen lite bättre och det gör inte ont,  så låt oss göra världen lite bättre med andens frukter.

Allt gott

Konferens och förebild

God morgon!


Igår hade jag konferens och möte hela dagen. Lite då och nu kommer arbetsmiljöverket ut med olika föreskrifter och nu fick vi höra om den senaste skriften som handlar om organisatorisk och social arbetsmiljö. Ganska intressant, om ni frågar mig. Denna nya föreskrift reglerar hur vi ska vara mot varandra på jobbet. Det handlar om arbetstid och kränkande särbehandling. Vi får alltså inte mobba varandra på jobbet och så måste vi ta hand om varandra.

Jag tycker ju att det här är självklara saker men om arbetsmiljöverket måste skriva en föreskrift om detta så måste det ju förekomma vuxenmobbning på våra arbetsställen. Vuxna människor som inte har lärt sig att respektera varandras olikheter. Det är synd och skam att några av oss går till jobbet med en klump i magen, så ska det ju inte vara. Vi måste alla se och hjälpas åt att mobbning på alla arenor, skola, jobb, förskola ja på alla ställen måste upphöra.

Vi kan inte tycka om alla människor men vi kan respektera varandras olikheter.

Dagens mannakorn

"Tänk på honom som har uthärdat sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och förlorar modet" Heb 12:13

Påskvandring med "Jesus" Simon Richardsson och "Petrus" Mats Norman

som samtalar om kärleken

Honom, det är Jesus det. Han fick utstå mycket från sina vänner. De svek honom på det grövsta sättet. De förenekade honom och de lämnade honom själv i nattens vånda på Getsemane. Jag tror att det är bra med förebilder. Det är ofta barnen som har förebilder men även vi vuxna behöver bra förebilder. Någon som har uppnått något som vi också vill uppnå. Ingemar Stenmark, om ni kommer ihåg honom tycker jag var en skön förebild. När någon reporter frågade honom att han har tur i backen och han svarade att "jo, och ju mer jag tränar desto mer tur har jag" Jag tycker att han svar är så skönt. För just så är det, desto mer vi tränar desto bättre blir vi på det som vi vill uppnå. Det gäller inte bara idrott utan allt. Vill vi bli bra talare så måste vi träna, vill vi bli bra på att se varandra så får vi bli mer medvetna om varandra. Vill vi bli bra på olika svampsorter så får vi träna på det.

Men det krävs uthållighet i att bli bra på något. Det saknar jag, uthållighet. Jag är liksom inte riktigt bra på något men jag är lite bra på mycket. Det som jag är riktigt bra på är att jag är nyfiken på så mycket. Jag tar reda på lite om allt, vilket gör att jag kan tala om någonting med många människor.


Jag och en kollega satt och talade om konst. Han är riktigt duktig på det och hade varit på många ställen i världen och tittat på konst. Det har inte jag, men jag har varit på några ställen och jag vet lite granna. Vilket gjorde att jag kan vara nyfiken på att veta mer, vilket i sin tur gjorde att jag kunde ställe frågor till honom och han fick tala om sitt stora intresse. Så, ja, jag är bra på att vara nyfiken på människan. Så min förebild är Sokrates. Jag skulle vilja lära mig mer om det sokratiska samtalskonsten där "läraren" hjälper att, genom samtal, förlösa det som "eleven" redan vet. Vi har alla svaren inom oss det gäller bara att kunna få rätt guidning för att kunna se svaren.


Jag har även Jesus som min förebild, han tröttnade inte, han gav inte upp på människan. Han såg att människan var mänsklig, med alla våra fel och brister, men ändå fortsatte han att ge oss sin kärlek. Han dog för din och för min skull han dog så att du och jag ska ha ett evigt liv. Snacka om att älska sin nästa. Det vill jag sträva efter, bli bättre på och få mer uthållighet. Undrar om jag kan lyckas?


Allt gott

Tröst och räddning

God morgon!


Igår hade jag en lite jobbig dag. Det var jobbigt att lämna mina gubbar hemma när jag och dottern åkte till Luleå. Och det var jobbigt att se dottern gå igenom säkerhetskontrollen på Luleå Airport, jobbigt för ett mamma hjärta.

Så när jag hade lämnat bilen i garaget och gick hemåt till lägenheten passerade jag SF filmstaden. Jag tänkte att jag går in och tittar om jag hittar filmtidningen men såg att  Jason Bourne filmen skulle börja om 15 min. Så jag köpte en biljett och tröstade mig själv med en film. En spännande, bra film som fick mig att glömma bort mig för ett tag.

Biljettet kostade 250 kr och jag reagerade inte nämnvärt. Jag tänkte att oj, vad dyrt det har blivit och gå på bio men inte mer. Sen sa damen som tog betalt av mig "Är du ensam?" ähh, ja det är jag. Hon hade tagit betalt för två. Folk kanske inte går ensamma på bio. Gör det här mig udda? Är det fel och gå själv på bio? Det kan det väl inte vara, men jag kände mig lite udda. Jag fick tillbaka lite pengar och alla var nöjda. Men nästa gång ska jag även köpa popcorn.


Dagens mannakorn


"Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till räddning".  Rom 10:10


Att vara rättfärdig är att göra det som är rätt i den religion som man bekänner. Att vara en god människa och följa de lagar och som den religion som man tillber har, så har jag i alla fall uppfattat ordet rättfärdig. Det är svårt att vara rättfärdig, i alla fall för mig.


Men om det är hjärtats tro som leder till rättfärdighet, alltså jag är inte rättfärdig än men jag är på väg att bli det om jag har tro i mitt hjärta och jag vill följa Jesus och de som är skriviet i evangelierna. Om det är det så kanske jag så småningom blir rättfärdig.


I Sverige har vi en privat tro. Vi talar inte så gärna om Gud. Vi kan tala om allt annat, skvallra om grannen, våld som vi har hört och sett, sex, relationsproblem men inte är det ofta som vi talar om vår tro tillsammans med grannen. Skäms vi över Gud? Skäms vi över att vi ska vara mindre på något sätt för att vi har en tro? Varför talar vi inte om vår tro?  Jag gör det inte heller. Jag har inga problem att tala om det, men det är liksom ett ämne som aldrig kommer upp när man sitter hemma med vänner över ett glas vin. Vi pratar inte om tro.


Jag har svårt för det här med att det bara är några som är räddade. Räddade från vad? Räddade från döden, räddade från ondskan, räddade från vad? "Den som tror på Jesus har ett evigt liv" Jag tänker att den som inte tror och bekänner kan ju inte ha ett evigt liv eftersom hen inte tror på det. En del människor kanske inte vill ha det utan nöjer sig med det liv de har här på jorden, och då är väl det bra.


Jag tror på Gud och när det är dags så kommer jag att få reda på hur det är, det här med räddningen.


Allt gott

Gemenskap och tacksamhet

God morgon!


Idag ska vi, jag och min dotter K. åka till Luleå. K. ska åka hem, hennes semester är slut och i morgon börjar hon jobba igen. Det har varit riktigt trevligt att ha henne hos mig.

En selfie med min dotter K.

Igår kväll var vi på surströmmingsfest. Men innan dess bastade jag och K. vid stranden och hon, galningen, hoppade i det iskalla vattnet, men hon smakade inte på surströmmingen. Nästa gång kanske. Jag däremot har inte gett upp med att gilla surströmming, det smakar inte som det luktar och med massor av lök, tomat, kokt potatis och gräddfil så funkar det.

Och till efterrätt var det flera tårtor som folket i byn hade bakat. Det var även en auktion så vi ropade in en låda med massor av gott.

Allt närproducerat och ekologosikt odlat  och plockat av människorna i byn.

Dagens mannakorn

"Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för dina mäktiga under, förunderligt är allt du gör"  Ps 139:13-14

Jag och min dotter pratade om vad är bibeln och varför jag hur många biblar behöver man egentligen. Jag har några biblar i min bokhylla. Mest svenska men även en finsk och jag skulle verkligen vilja ha en engelsk. Jag har några biblar med gamla översättningen och några nya, en del biblar förklarar mer och andra är ungdomsinspirerade.

Att ha flera biblar gör att jag kan få en bättre förståelse för texterna. En del texter är sagor och historier för att människan ska ha en förståelse för hur till exempel jorden blev till. Jag är övertygad om att Gud skapade jorden och allt det som finns här, men om han gjorde det på sju dagar och om det bara var en man och en kvinna i början, det tror jag inte på. Det är ett sätt att förklara något med en historia.

Sen finns det historiska böcker där det finns berättelser om krig och hur människorna bodde och levde, riktig historia. Sedan finns det ögonvittnesbeskrivningar som evangelierna och apostlagärningarna. Profetiska böcker och allt är bara helt underbara böcker för att vi ska få en förståelse för mänskligheten.

Att Gud skapade mig och dig och allt på denna jord är jag övertygad om. Att Gud redan i moderlivet visste om mig är för mig en underbar känsla.

Tack Gud för allt du har gett mig. Tack för mitt liv.

Allt gott

Naturen och ljuset

God morgon!


Igår var ute i naturen, nästa hela dagen. En bra dag. Vi började med att gå upp på Järpkullen för att äta frukost, ganska sent men det var mysigt.

Min dotter ville träna lite mer än själva promenaden upp för berget så hon lyfte bänkar och gjorde armhävningar. Tänk om man fortfarande hade den energi som man hade när man var ung.

Efter strapatsen upp till bergets topp bestämde vi oss för att ta kanoten till Ålsån. Det var lite kämpigt att få ner den men till slut så kunde vi njuta av en perfekt eftermiddag.

Eftermiddags kaffe vid Gammelgårds selet

 Dottern fick sin första gädda på mask.

En härlig dag med andra ord.

Dagens mannakorn

"I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det".  Joh 1:4-5

Det är en skön tanke att mörkret inte har övervunnit ljuset. Hur mörkt det än är så har ljuset en förmåga att lysa upp.

Men bara för att ljuset lyser upp mörkret är det inte alltid lätt att tänka så när man befinner sig i mörkret. Ibland tar de mörka tankarna över och det är svårt att se ljuset.

Vi har alla haft vår beskärda del av det svåra i livet. Människor som vi har älskat har dött och saknaden av våra fina har ibland varit svårt. Ibland klarar vi av det själva men ofta behöver vi andra människor som kan visa oss vägen tillbaka till ljuset.

Efter att jag och mina döttrars far bestämde oss för att skiljas så hamnade jag i ett mörker. Jag grät och kände mig så misslyckad. Jag tänkte att nu är livet slut. Det var riktigt, riktigt svår. Jag hade då en god vän som tog med mig till Pingstkyrkan. Hon trugade aldrig, hon var väldigt ödmjuk men hon såg att jag behövde något mer. Jag behövde Jesus. Jag fick komma in i en gemenskap, ett annat sammanhang där jag kände mig sedd och fick vara mig själv. Jag hittade mig själv.

Pingstkyrkans syn på tro var inte för mig, jag hittade tillbaka till Svenska kyrkans tro och trygghet. Jag tror att vi alla måste hitta vår egen väg till Jesus, till Gud. Vi kan inte tvinga någon och vi kan inte bestämma för andra vad de ska tro, alla måste vi hitta vår väg ut ur mörkret. Vi behöver andra människor som kan se oss och som inte dömer oss för våra tankar.

Att jag som diakon har fått möjligheten att följa människor på sin väg ut ur mörkret är en välsignelse för mig. När människor kommer till mig i samtal så försöker jag lyssna, jag behöver inte säga så mycket, men jag behöver lyssna på vad min medmänniska säger och inte döma. Men i samtalen är det en tröst att veta att jag inte är ensam, jag har alltid Gud med mig, Gud leder mig i samtalen. Alltid, innan ett samtal, ber jag till Gud, att Gud ska vara med, och jag avslutar ofta samtalen med en gemensam bön med min medmänniska, om hen vill, aldrig med tvång.

Jesus är mitt ljus som leder mig i mörkret.

Allt gott



Kvalitetstid och förvirring

God morgon!


Det är mysigt att ha min dotter är här. Det blir mycket kvalitetstid tillsammans. Igår var vi till Arvidsjaur och shoppade, spelade spel, gick på promenad i skogen och plockade blåbär. Bara får njuta av varnadra. Vår säng har kommit så då får vi även hjälp av dottern är bära upp till övervåningen och vi får äntligen en bra säng som vi inte har haft på.....aldrig...

Skön dag idag

Idag tänkte vi gå upp på Järpkullen och kanske äta frukost, det är en sådan fin dag. Lite kall, lite blås men skönt. Jag tror jag ska hänga ut tvätten idag.

Dagens mannakorn

"Herren förskastar inte för alltid: har han plågat, förbarmar han sig åter i sin stora godhet. Att plåga och pina människor är inte vad han vill." Klag 3:31-33

Det är väl såhär med texterna i bibeln. De är motsägningsfulla. Först så står det att om han (Herren) har plågat så förbarmar han och i slutet av versen så står det att det är inte det han vill. Ibland blir man inte klok på texterna. Vad vill han då? Herren

Men det är, tänker jag, så här, att vi människor är motsägningsfulla, Gud är inte det och det är en människa som ändå har skrivit denna text.

Vi människor vet inte allt som pågår på jorden och i universum, vi försöker ta reda på det men ändå finns det alltid något som vi står förundrade inför. Och det är så de ska vara tänker jag.

Jag hoppas att ni alla får en förunderlig dag och mycket kärlek

allt gott