Ullbergsträsk och Guds väg

God morgon!

Jag mår bra! Jag mår riktigt bra. Igår hade jag en sådan där underbara dag. Jag tog långa promenader i skogen med Leo, pysslade lite i sommarstugan, eldade i vedspisen och lagade även min lunch där. När jag kom till huset så satte jag mig ner för att sticka, min man lagade mat och jag bara njöt av tillvarons lugn och harmoni.

Sommarstugan

Min man har börjat pynta i sommarstugan

Eldar

Skogspromenaden 

Utsikt från vårt hus

En disig morgon 

Fisketur 

Vy från Järpkullen 

Leo

Vårt hus

Ibland slår det mig att nu bor vi här, i lilla byn Ullbergsträsk. Tänkt att Gud är så god mot oss att det blev möjligt. Jag hämtar min kraft och min ro härifrån.

Det går tydligen en filmserie som heter resten av Sverige på någon av kanlerna, jag har inte sett den borde nog göra det innan jag kommenterar den, men det slog mig igår när jag läste ledaren i Norran, att visst är det så att bo på landsbygden är många gånger svårare än att på i stan. Det är långt till sjukvård och mataffärer, många byar är snart tomma på invånare. Många skolor får stänga och vårdcentraler och mataffärer privatiseras för att det annars inte skulle finnas kvar.

Men jag tänker att det beror på vad vi vill med livet. Livet på landsbygden passar inte alla, men den passar mig och min man. Vi njuter av tillvaron, det lugn som vattnet och skogen ger oss. Vi lever ett enkelt men ett rikt liv. När vi bestämde oss för att flytta fick vi många kommentarer om att vi är inte riktigt kloka, hur ska vi kunna leva ett bra liv i en by med 19 invånare. Vi har nu bott här i tre månader och kanske kommer vi att ångra oss längre fram men just nu så är vi där vi vill vara.

Dagens mannakorn

"Den som är vis skall förstå detta, den som är förståndig inser det. Herrens vägar är det rätta, och de rättfärdiga vandrar dem, men syndarna kommer  på fall" Hos 14:10

Ända sedan vi flyttade har vi känt och trott på att Gud är med oss. Jag och min man vandrar den väg Gud har sänt oss på. Gud går inte emot vår vilja, utan Gud tillför oss det som vi behöver i livet. Om vi lyssnar på våra hjärtan i bön så tror jag att vi blir harmoniska. Ibland får vi gå emot vår rädsla och människors kommentarer. Vi måste vara modiga och ibland känns det som att hoppa från en klippa och undra vars man landar. Följer vi Guds plan för oss själva kommer vi att landa mjukt. Ibland genom snårig skog och klippiga stenar, men när vi väl landar så landar vi i Guds goda, mjuka famn.

Allt gott