Kiruna och brottningsmatcher

God morgon!

Jag ligger nu i sängen på hotellrum i Kiruna och funderar över vad jag har fått vara med om här. Igår hade jag många samtal och många möten med människor från olika ställen i värden och från olika ställen i Sverige. Jag träffade en ung kvinna som skulle åka till Tanzania och lära kvinnor engelska, själv försökte hon lära sig swahili. Jag träffade flera unga män från Afghanistan, som berätta om allt möjligt mellan himmel och ord. En kille från Syrien som var poet och som hade lärt sig svenska på 10 månader.

Vi skrattade och vi pratade och vi drack kaffe och åt bullar. Ibland tog vi fram google translate för att kunna göra oss förstådda med varandra. Det var en riktig trevlig dag men på kvällen när jag kom till hotellrummet var jag helt slut. Jag åt i restaurangen och gick och lade mig.

Jag funderar på alla individer som sitter i någon slags limbo och som inte vill annat än få ett arbete och börja försörja sig själv. Få börja sitt liv här i Sverige.

De berättade om Afghanistan. De berättade om hur kriget har förstört landet, de berättade om korruption och att landet har förändrats så mycket på 50 år. Det har inte alltid varit som det nu är där. Samtliga män var roliga, artiga, allvarliga, de talade om för mig att de vill ha fred och att det finns mycket, mycket rasism i Afghanistan. En man från Syrien talade om att han älskade blommor.

För mig är det självklart att jag har min frihet, min självständighet, mitt jobb och möjligheten att välja hur och vad jag vill göra med mitt liv. Det är självklart för mig att ha mat på bordet och slippa vara rädd. Jag kan nog aldrig riktigt förstå hur det skulle vara att leva i limbo,  i osäkerhet, i rädsla, att inte ha valmöjligheterna.

Kimmo Sulila, som visar filmen Gränser

'

Gruvan

Diakon Inger som häller upp kaffe

Skrivet på persiska.

'

Kyrkan och klocktornet i Kiruna

dagens mannakorn

 "Lita inte till våld, sätt inte ert hopp till rövat gods. Om er rikedom växer, förtrösta inte på den." Ps 62:11

För mig och för de allra flesta av oss är det inte svårt att ta till sig dessa ord. Vi ska vara snälla mot varandra och inte utsätta varandra för våld, självklart för de flesta av oss. Vi stjäl inte, klart vi inte gör, det är självklart att vi vet vad som är mitt och vad som är ditt. Och de flesta vet att pengar ger inte oss den lycka som vi strävar efter.

Men de av oss som inte har mötts med något annat än våld i sin uppväxt, i sin omgivning, då är det lätt att till det när man känner sig maktlöst, ingen ursäkt men en förklaring. Jag tänker på ett citat ur boken Doktor Glas "Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna i någon slags känsla"

En del av oss vill få människor att känna något, om inte annat så fruktan.

En del av oss har inte pengar till mat eller råd att köpa den där cykeln som man så vill ge sitt barn. Det är lätt då att falla i den fällan att köpa hälerigods.

I en undersökning från USA, där de intervjuade människor vad de trodde gav mer lycka i deras liv, pengar eller mer tid, så svarade två tredjedelar att pengar skulle ge dem mer lycka. Har man inte pengar så är det lätt att tänka att det skulle ge oss mer lycka men jag tror inte att det finns många av oss som önskar att vi hade haft mer pengar när vi ligger vid vår dödsbädd. Jag tror att det är många som säger att tiden med sina nära och kära har varit det allra viktigaste i livet.

Att följa bibelns ord, som är kloka och ger oss många tankeställare, är svårt. Det är svårt att leva upp till att vara en god människa rakt igenom. Vi har alla våra brottningsmatcher med livet och ibland blir det så fel när vi bara vill väl. Men det är väl det som är att vara människa.

Allt gott