God morgon!
Min dotter och svärson har varit hos oss i Ullbers. Det är helt underbart att få ha dem här en liten tid, alldeles för kort tid. Vi tog det lugnt och jag och min dotter var på ett yogapass. T. och svärsonen fiskade. Vi var även till storforsen och tittade på allt vatten som forsade, mäktigt och öronbedövande. När vi kom dit var det en kille som kom fram till mig och ville ta en bild med hans kamera, jag tänkte att jag tar väl kort på honom och hans vänner med det var mig och honom som han ville ha kort på. Ok, sa jag och ställde upp. Jag skrattade, kramade om honom och gick efter fotograferingen. Jag vet inte vad han ska göra med bilden men det var en härlig spontan grej. Men det var någon som sa efter fotograferingen att jag skulle titta om jag har min plånbok kvar.
Leo vid storforsen
Mäktigt
Min dotter och svärson
Yogatjejerna
Skellefteå flygplats, alltid sorgligt med avsked
Igår på jobbet kom en kollega fram till mig och kramade om mig. Jag blev paff, det har aldrig hänt mig, jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig. Men det var så spontant och vacker och jag blev så glad. Hoppas att hon kramar om mig igen.
Igår kom jag till lägenheten och skulle äta lunch. Jag lade mig ner på sängen för att vila en stund och somnade, i en timme sov jag, och var helt slut när jag vaknade. Jag tänkte att jag stannar hemma och läser istället och jag ska iväg till Pajala idag så det blir en lång dag. Men jag läste och somnade, försökte läsa igen men somnade. Jag vet inte vad det är med min kropp, trött. Så jag stickade istället och tog det lungt. Det blev en kompeftermiddag för mig.
Min stickning
I Umeå stickar det in en helt hus, häftigt
Men nu känner jag mig piggare och ser fram emot att åka till Pajala idag för att möta nya människor och få ta del av deras vardag.
Dagens mannakorn
"Men Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig" Klag 3:22
För flera år sedan var jag och min dotter ute och övningskörde. Vi kom in i en rondell och en bil kom med väldig fart på höger sida och skulle in i rondellen precis framför vår bil. Jag tänkte att nu smäller det. Bilen stannade precis någon meter innan så min dotter hann köra igenom rondellen. Jag visade finger till föraren och sa några väl valda finska kraftord. Min dotter körde på och sa att "Mamma, det var min klasskompis." Jag blev rädd och reagerade. Inte bra, inte bra alls.
Vi gör alla fel ibland, och ibland blir det lite fel. Vi reagerar och agerar utifrån känslorna ibland blir det tokigt och ibland blir det bra. Det som är så skönt när det blir lite tokigt är att vi får leva i Guds nåd. Gud känner människans inre medans vi människor inte kan se in i andra människor, så kan Gud det. Gud vet vore innersta tankar och våra känslor och vi är ändå förlåtna. Varje morgon får vi vakna till en ny nåd och vi får möjligheten att bättra oss och göra bättre ifrån oss. Inte prestera, det menar jag inte, utan vi får förlåtelse för våra tillkortakommanden.
Nåden är gratis, vi behöver inte göra något för att förtjäna den, Gud ger oss den med kärlek och i överflöd. Vi kan därför aldrig döma en annan människa, för vi vet inte varför hen agerar eller reagerar på ett visst sätt. Vi kan lyssna på oss själva och ge av den kärlek vi har till varandra och vi måste även ge kärlek till oss själva.
Allt gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar