Frihet och källkritisk

God morgon!

Idag ligger jag en säng på hotell Levar i Nordmaling. Jag kom igår och hade en träff med en av diakonerna här. Jag fick vara med på läxhjälp och på kvällen visade Kimmo Sulila filmen Gränser för ett 40 tal flyktingar. De flesta som kyrkan möter här i Nordmaling har fått uppehållstillstånd.

Församlingsgården i Nordmaling

Kyrkan

Klocktornet

Fina diakonen som myser

Vid läxhjälpen träffade jag en kvinna som nyligen hade kommit från Somalien. Hon kunde inte svenska och jag kunde i somaliska, men vi tränade svenska och jag blir så imponerad av alla dessa människor som kommer och som vill så mycket. Hon vill verkligen lära sig svenska. På förmiddagen hade hon varit på SFI och på eftermiddagen kom hon till denna läxhjälp. Jag var helt slut efter två timmar och hon hade tränat svenska hela dagen. De som vill har möjlighet att komma till läxhjälpen tre gånger i veckan och nästan alltid är det ett 30-40 tal som kommer. Det är 9 pensionerade kvinnor som alla har varit lärare i sitt yrkesverksamma liv och som driver detta läxhjälp helt på ideell basis.

Det är så inspirerande att se hur människor engagarer sig i människor som har stark motivation att lära sig förstå det svenska samhället. Jag försöke lära mig somaliska men jag kommer bara ihåg mali som betyder delfin......tror jag.

På kvällen var det en ung kvinna från Afghanistan som berättade att hon är så tacksam för Sverige och att hon nu inte behöver föda mer barn. Hon presenterade mig för sin yngre bror som hade kommit från Afghanistan tillsammans med deras yngre bror för tre månader sedan. De hade åkt båt och båten hade kantrat tre gånger under deras färd. Men nu var de här i frihet, utan rädsla att bli tvångsrekryterade in i kriget. Hon visade mig sin persiska bibel som hon läser dagligen och som hon bär med sig överallt. Hon tycker att profeten Jesus är den allra bästa profeten och hon är övertygad om att Gud var med hennes bröder under färden hit till Sverige.

Dagens mannakorn

"Jag väntar på Herren, jag längtar, jag hoppas få höra hans ord" Ps 130:5

Ibland kan jag bli riktigt kritisk mot bibelns ord. Vad är Guds ord och vad är människans? Vad är kulturellt, kontextuellt och vad ska jag ta till mig? Kan jag bara ta till mig det som jag förstår och som jag redan håller med om och lämna det där svåra som jag inte förstår?

För mig är det viktigt att vara kritiskt mot all text jag läser och som jag hör.  Ibland slukar jag allt med hull och hår och ibland så vill jag gå till källan, vem är det som skriver detta, hur har statistiken tagits fram. Ofta är det så att jag tror på det som jag vill bekräftar de värderingar som jag har och de som jag inte tycker om det är jag källkritisk till.

På min FB sida har jag några FB vänner som lägger ut texter som är rent främlingsfientliga. Jag har funderat på att sluta följa dessa FB vänner för jag vill inte se det. Hur skönt det än skulle vara att inte se och veta detta så är det en del av den verklighet som jag lever i. Jag vill ändå tro att vi lever i en demokrati och ett Sverige, där jag som individ, får uttrycka det jag känner och tycker, jag har rätt till min åsikt och alla andra människor har rätt till sina åsikter, fast jag inte håller med dem.

Jag tänker att det är så även med Bibeln. De som står där är sant för de som skrev de, oavsett om jag håller med eller inte. Hela tiden vill jag reflektera över det jag ser och det som jag läser. Ibland orkar jag inte, för de mesta orkar jag inte bry mig utan låter det som jag inte förstår bara flyga förbi. Men tillsammans med andra troende kan jag ibland reflektera över orden i Bibeln. Försöka sätta mig in i det som är svårt att förstå och som jag inte håller med om. Ibland önskar jag att Gud kunde viska i mitt öra och tala om hur det förhåller sig så jag slipper tänka.

Allt gott

Kiruna och brottningsmatcher

God morgon!

Jag ligger nu i sängen på hotellrum i Kiruna och funderar över vad jag har fått vara med om här. Igår hade jag många samtal och många möten med människor från olika ställen i värden och från olika ställen i Sverige. Jag träffade en ung kvinna som skulle åka till Tanzania och lära kvinnor engelska, själv försökte hon lära sig swahili. Jag träffade flera unga män från Afghanistan, som berätta om allt möjligt mellan himmel och ord. En kille från Syrien som var poet och som hade lärt sig svenska på 10 månader.

Vi skrattade och vi pratade och vi drack kaffe och åt bullar. Ibland tog vi fram google translate för att kunna göra oss förstådda med varandra. Det var en riktig trevlig dag men på kvällen när jag kom till hotellrummet var jag helt slut. Jag åt i restaurangen och gick och lade mig.

Jag funderar på alla individer som sitter i någon slags limbo och som inte vill annat än få ett arbete och börja försörja sig själv. Få börja sitt liv här i Sverige.

De berättade om Afghanistan. De berättade om hur kriget har förstört landet, de berättade om korruption och att landet har förändrats så mycket på 50 år. Det har inte alltid varit som det nu är där. Samtliga män var roliga, artiga, allvarliga, de talade om för mig att de vill ha fred och att det finns mycket, mycket rasism i Afghanistan. En man från Syrien talade om att han älskade blommor.

För mig är det självklart att jag har min frihet, min självständighet, mitt jobb och möjligheten att välja hur och vad jag vill göra med mitt liv. Det är självklart för mig att ha mat på bordet och slippa vara rädd. Jag kan nog aldrig riktigt förstå hur det skulle vara att leva i limbo,  i osäkerhet, i rädsla, att inte ha valmöjligheterna.

Kimmo Sulila, som visar filmen Gränser

'

Gruvan

Diakon Inger som häller upp kaffe

Skrivet på persiska.

'

Kyrkan och klocktornet i Kiruna

dagens mannakorn

 "Lita inte till våld, sätt inte ert hopp till rövat gods. Om er rikedom växer, förtrösta inte på den." Ps 62:11

För mig och för de allra flesta av oss är det inte svårt att ta till sig dessa ord. Vi ska vara snälla mot varandra och inte utsätta varandra för våld, självklart för de flesta av oss. Vi stjäl inte, klart vi inte gör, det är självklart att vi vet vad som är mitt och vad som är ditt. Och de flesta vet att pengar ger inte oss den lycka som vi strävar efter.

Men de av oss som inte har mötts med något annat än våld i sin uppväxt, i sin omgivning, då är det lätt att till det när man känner sig maktlöst, ingen ursäkt men en förklaring. Jag tänker på ett citat ur boken Doktor Glas "Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna i någon slags känsla"

En del av oss vill få människor att känna något, om inte annat så fruktan.

En del av oss har inte pengar till mat eller råd att köpa den där cykeln som man så vill ge sitt barn. Det är lätt då att falla i den fällan att köpa hälerigods.

I en undersökning från USA, där de intervjuade människor vad de trodde gav mer lycka i deras liv, pengar eller mer tid, så svarade två tredjedelar att pengar skulle ge dem mer lycka. Har man inte pengar så är det lätt att tänka att det skulle ge oss mer lycka men jag tror inte att det finns många av oss som önskar att vi hade haft mer pengar när vi ligger vid vår dödsbädd. Jag tror att det är många som säger att tiden med sina nära och kära har varit det allra viktigaste i livet.

Att följa bibelns ord, som är kloka och ger oss många tankeställare, är svårt. Det är svårt att leva upp till att vara en god människa rakt igenom. Vi har alla våra brottningsmatcher med livet och ibland blir det så fel när vi bara vill väl. Men det är väl det som är att vara människa.

Allt gott

Ullbergsträsk och Guds väg

God morgon!

Jag mår bra! Jag mår riktigt bra. Igår hade jag en sådan där underbara dag. Jag tog långa promenader i skogen med Leo, pysslade lite i sommarstugan, eldade i vedspisen och lagade även min lunch där. När jag kom till huset så satte jag mig ner för att sticka, min man lagade mat och jag bara njöt av tillvarons lugn och harmoni.

Sommarstugan

Min man har börjat pynta i sommarstugan

Eldar

Skogspromenaden 

Utsikt från vårt hus

En disig morgon 

Fisketur 

Vy från Järpkullen 

Leo

Vårt hus

Ibland slår det mig att nu bor vi här, i lilla byn Ullbergsträsk. Tänkt att Gud är så god mot oss att det blev möjligt. Jag hämtar min kraft och min ro härifrån.

Det går tydligen en filmserie som heter resten av Sverige på någon av kanlerna, jag har inte sett den borde nog göra det innan jag kommenterar den, men det slog mig igår när jag läste ledaren i Norran, att visst är det så att bo på landsbygden är många gånger svårare än att på i stan. Det är långt till sjukvård och mataffärer, många byar är snart tomma på invånare. Många skolor får stänga och vårdcentraler och mataffärer privatiseras för att det annars inte skulle finnas kvar.

Men jag tänker att det beror på vad vi vill med livet. Livet på landsbygden passar inte alla, men den passar mig och min man. Vi njuter av tillvaron, det lugn som vattnet och skogen ger oss. Vi lever ett enkelt men ett rikt liv. När vi bestämde oss för att flytta fick vi många kommentarer om att vi är inte riktigt kloka, hur ska vi kunna leva ett bra liv i en by med 19 invånare. Vi har nu bott här i tre månader och kanske kommer vi att ångra oss längre fram men just nu så är vi där vi vill vara.

Dagens mannakorn

"Den som är vis skall förstå detta, den som är förståndig inser det. Herrens vägar är det rätta, och de rättfärdiga vandrar dem, men syndarna kommer  på fall" Hos 14:10

Ända sedan vi flyttade har vi känt och trott på att Gud är med oss. Jag och min man vandrar den väg Gud har sänt oss på. Gud går inte emot vår vilja, utan Gud tillför oss det som vi behöver i livet. Om vi lyssnar på våra hjärtan i bön så tror jag att vi blir harmoniska. Ibland får vi gå emot vår rädsla och människors kommentarer. Vi måste vara modiga och ibland känns det som att hoppa från en klippa och undra vars man landar. Följer vi Guds plan för oss själva kommer vi att landa mjukt. Ibland genom snårig skog och klippiga stenar, men när vi väl landar så landar vi i Guds goda, mjuka famn.

Allt gott

Storforsen och nåd

God morgon!

Min dotter och svärson har varit hos oss i Ullbers. Det är helt underbart att få ha dem här en liten tid, alldeles för kort tid. Vi tog det lugnt och jag och min dotter var på ett yogapass. T. och svärsonen fiskade. Vi var även till storforsen och tittade på allt vatten som forsade, mäktigt och öronbedövande. När vi kom dit var det en kille som kom fram till mig och ville ta en bild med hans kamera, jag tänkte att jag tar väl kort på honom och hans vänner med det var mig och honom som han ville ha kort på. Ok, sa jag och ställde upp. Jag skrattade, kramade om honom och gick efter fotograferingen. Jag vet inte vad han ska göra med bilden men det var en härlig spontan grej. Men det var någon som sa efter fotograferingen att jag skulle titta om jag har min plånbok kvar.

Leo vid storforsen

Mäktigt

Min dotter och svärson

Yogatjejerna 

Skellefteå flygplats, alltid sorgligt med avsked 

Jag vet inte om det är dumt att vara så naiv som jag är, tro på människans godhet, men jag tänker att jag vill gärna vara det tills motsatsen visar sig. Jag vill inte gå omkring och tänka att alla människor är ute efter min plånbok eller har en vilja att skada mig.

Igår på jobbet kom en kollega fram till mig och kramade om mig. Jag blev paff, det har aldrig hänt mig, jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig. Men det var så spontant och vacker och jag blev så glad. Hoppas att hon kramar om mig igen.

Igår kom jag till lägenheten och skulle äta lunch. Jag lade mig ner på sängen för att vila en stund och somnade, i en timme sov jag, och var helt slut när jag vaknade. Jag tänkte att jag stannar hemma och läser istället och jag ska iväg till Pajala idag så det blir en lång dag. Men jag läste och somnade, försökte läsa igen men somnade. Jag vet inte vad det är med min kropp, trött. Så jag stickade istället och tog det lungt. Det blev en kompeftermiddag för mig.

Min stickning

I Umeå stickar det in en helt hus, häftigt

Men nu känner jag mig piggare och ser fram emot att åka till Pajala idag för att möta nya människor och få ta del av deras vardag.

Dagens mannakorn

"Men Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig" Klag 3:22

För flera år sedan var jag och min dotter ute och övningskörde. Vi kom in i en rondell och en bil kom med väldig fart på höger sida och skulle in i rondellen precis framför vår bil. Jag tänkte att nu smäller det. Bilen stannade precis någon meter innan så min dotter hann köra igenom rondellen. Jag visade finger till föraren och sa några väl valda finska kraftord. Min dotter körde på och sa att "Mamma, det var min klasskompis." Jag blev rädd och reagerade. Inte bra, inte bra alls.

Vi gör alla fel ibland, och ibland blir det lite fel. Vi reagerar och agerar utifrån känslorna ibland blir det tokigt och ibland blir det bra. Det som är så skönt när det blir lite tokigt är att vi får leva i Guds nåd. Gud känner människans inre medans vi människor inte kan se in i andra människor, så kan Gud det. Gud vet vore innersta tankar och våra känslor och vi är ändå förlåtna. Varje morgon får vi vakna till en ny nåd och vi får möjligheten att bättra oss och göra bättre ifrån oss. Inte prestera, det menar jag inte, utan vi får förlåtelse för våra tillkortakommanden.

Nåden är gratis, vi behöver inte göra något för att förtjäna den,  Gud ger oss den med kärlek och i överflöd. Vi kan därför aldrig döma en annan människa, för vi vet inte varför hen agerar eller reagerar på ett visst sätt. Vi kan lyssna på oss själva och ge av den kärlek vi har till varandra och vi måste även ge kärlek till oss själva.

Allt gott

Födelsedag och styrka

God morgon!

Igår fyllde jag 49 år. Det är så häftigt och bli äldre och nästa år fyller jag 50. Tänk att jag får bli 50 bara det är ju hisnande, inte alla som blir det, tyvärr. Livet är ibland alldeles för kort för alldeles för många människor. Så vi andra som får bli lite äldre och vandra på denna planet en liten stund till kan vara tacksamma.

jag och fina kollegan Birgitta var ute och åt på min födelsedag

Jag var till en liten by som heter Porjus i tisdags. Där träffade jag en syrianska flicka som berättade hur hon hade gått genom 10 länder för att komma till Sverige. Jag frågade igen "Tog ni inte bussen eller bilen" "Nej" svarade hon, " vi gick och gick och gick". Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att gå genom hela Europa från Aleppo, med sin mamma, pappa och sina syskon. De hade tagit sig över medelhavet med en liten gummibåt med 100 personer och sedan hade de börjat gå, mot Sverige. Hon vill bli läkare när hon blir stor och jag sa till henne att hon kan bli precis vad hon vill och att nu är hon här och jag ber till min Gud att hon får stanna och bli läkare. Hon kunde redan tre språk arabiska, kurdiska och turkiska nu lär hon sig svenska och hon vill lära sig engelska. Vilken tillgång för sverige och ha en sådan kompetent läkare.

jag och Baraa

När jag satt där med barnen och ritade och pratade kom en liten syrianska flicka, två år, och räckte fram sina händer mot mig, jag tog upp henne och där satt hon i mitt knä i nästan två timmar. Hon ritade med tusch både mig och henne och lite blev det nog på bordet också. Tack Gud för alla möten och fast jag nu är "erfaren" kvinna på snart 50 har jag så mycket mer att lära mig av en 11 årig flicka och ett två årigt underbart litet barn.

Stannade vid polcirkeln 

Kyrkan i Porjus 

Fikade vid Harads på vägen

Dagens mannakorn

Men Herren är trofast, han skall styrka er och skydda er för det onda" Thess 3:3

Gud skyddar och ger oss styrka att klara av livet. Men hur är det med alla som flyr kriget och dör i gummibåtar mitt ute i havet? Hur skyddar Gud dem? Alla kvinnor och barn som utsätts för sexuellt våld, hur skyddar Gud dem? Alla män som säljer sina organ eller blir tvingade att sälja sina organ Hur skyddar Gud dem?

Jag läste en gång en berättelse om en kvinna som blev intervjuad under brinnande krig av en journalist. Journalisten frågade hur kan hon be till Gud när allt är så hemsk och kvinnan sa "Hur kan jag inte be till Gud? Det är tack vare bönen som jag kan fortsätta framåt.

Det är inte Gud som startar krig, det är människorna. Det är maktgalna idioter som skor sig på människor i nöd.

Jag är så glad och tacksam över mitt liv. Just nu i livet har jag det bra, riktigt bra. Jag ber till Gud att ge mig styrka, för själv klarar jag inte av något. Jag skulle gå under om inte Gud gav mig kraft att lyssna på alla berättelser och orättvisor som jag får ta del av. Jag kan inte förändra världen men jag kan lyssna på en berättelse åt gången.

Och idag kommer min dotter och hennes sambo till Luleå och ska vara med oss hela helgen. Jag är lycklig lottad.

Allt gott

Umeå och relationer

God morgon!

Nu sitter jag på hotellrum i Umeå och funderar på vilket härligt liv jag har. Jag kom till Umeå igår för att vara med på Idedagarna som Ideellt forum ordnar tillsammans med Sensus. Vid inledning av idedagarna var det en man som sa att det är roligt med alla seminarier med det är kanske i kaffekön eller vid matbordet det viktiga sker. Och jag kände igår att det är kanske det, i mötet med den andre.

Höst även i Umeå

Jag träffade en diakonsyster från Bräcke, underbart, Jag träffade en man från Syrien i förra veckan på coach utbildningen och han är här. Människor som jag har kännt en längre tid, människor som jag nyligen lärt känna och helt nya människor, och alla är så snälla och goa.

Idag är det full dag från 8 till 22 ikväll, om jag orkar.

Dagens bibelord

"Detta är vad jag kom fram till: Gud gjorde människan enkel och rak, men hon hittar på alla möjliga konster" Pred 7:30

Jag tycker att det svåraste vi har är relationer. Det kan vara väldigt svårt med matematik också men relationer är nog svårare än så.

Jag har arbetar en del inom missbruk och psykvård. De människor som jag då träffade fick jag en känsla av att de var enkla och raka, men jag tror inte det finns en enda människa som verkligen är det.  Det pågår så mycket inom en människa som vi andra inte har en aning om och ofta har vi inte heller en aning om vad som pågår inom oss själva. Men det jag tror att jag lärde mig var att lyssna och ta människan på allvar. Vara ärlig, för männsikor med någon slags psykisk sjukdom tenderar att genomskåda en på en gång, samma med människor som har levt i utsatthet på grund av missbruk.

Att vara så ärlig som jag kan och ha en genuin känsla att jag är nyfiken på den andre i mötet, det kommer jag långt med. Folk vill berätta om sitt liv, om sina engagemang, om vem hen är, det är bara att lyssna.

Men som sagt relationer är svårt, för vi har ingen aning om vad som pågår i den andre om vi inte frågar om varför hen gör alla möjliga konster.


Allt gott